Namnet underställ är väldigt träffande på alla sätt. Underkläderna är inte bara det understa lagret. Underkläderna ska också uträtta smärre underverk.
Klädernas uppgift är ju dels att hålla huden torr genom att transportera bort eller ta hand om (buffertlagra) svett, dels att släppa igenom vattenånga. Dessutom ska underkläderna isolera från omgivningen.
Man bör ha i minnet att underställens förmåga att suga upp fukt (wicking) är av mindre betydelse annat än vid mycket kraftig svettning. Men den som sliter av sig mellanlagret under ett stopp en sval dag vet precis hur obehagliga syntetunderställ kan vara.

Det är svårt att effektivt transportera svett till yttre skikt utan att först förånga den. De stora mängderna vattenånga transporteras ju genom luften och inte genom fibrerna. I friluftssammanhang är det viktigt att ha porösa material som släpper fram ångan. Det är också viktigt att fibrerna i understället inte kyler när man stannar upp för att njuta av utsikten eller äta sin lunch.
Fibrer som har förmåga att ta hand om fukt utan att kännas klibbiga och ytkalla är att föredra. Under en normal tur varierar ansträngningen och därmed svettningsgraden med terrängen och vädret.
Ett underställ som klarar av att omedelbart ta hand om fukten i de svettiga uppförsbackarna för att sedan successivt ventilera bort den när man svettas mindre är perfekt.
Vet man hur kroppen fungerar inser man att det egentligen är vansinnigt att klä på sig så att man måste klä av sig för att byta till torra plagg varje rast. Men är man i ständig rörelse håller man sig varm även om man blir blöt. Svettning behövs då för att förhindra överhettning. Det gäller dock att ha någorlunda isolering mellan huden och den kyliga luften under joggingturen på vintern.
Har du bara ett tunt superställ och en tunn vindoverall blir det kallt om bröstet i utförsbackarna. När overallen pressas in mot det blöta understället leds värmen ut och kylan in. Bäst fungerar ett poröst material som inte tar upp svett.
Bomull är det material vi normalt använder i underkläder. Och det är ett bra material i varma regioner, men kan vara rena katastrofen i kyla. När bomullsfibern suger upp vatten sväller den och blir tät och hindrar därmed vattenånga från att transporteras vidare samtidigt som den stjäl massor av värme från huden när torkningsprocessen kommer igång. Fuktig bomull blir helt enkelt ett våtkallt omslag och är helt värdelösa på vintern.
Plus:
Minus:
Bomullsunderställ är idealiska i varmt klimat.
God smak är ingen tillfällighet. Silke påminner mycket om ull men är glansigare. Silke kan ta upp fukt utan att bli blöt (upp till 20%) av sin egen vikt. Och fungerar därför som buffert.
Plus:
låg vikt, relativt lättskött.
Minus:
Alla dessa syntetmaterial och en del liknande tar praktiskt taget inte upp något vatten alls (0-2% av sin egen vikt). Däremot har fibrerna ofta en hydrofil (fuktälskande) yta och trots att de inte suger upp fukt kan de bli lite fuktiga på ytan. Denna egenskap är värdefull för materialets förmåga att med hjälp av kapillärkrafter transportera bort fukt (wicking) men ytfukten känns kall mot huden när man gör längre raster. Materialen har i allmänhet en porös struktur, god förmåga att släppa genom vattenånga och lagra varm luft. Problemet med plastkläder är att man luktar apa, det finns vissa syntetkläder med bakteriedödande egenskaper som man inte luktar fullt så illa i.
Plus:
Minus:

Syntetmaterial är utmärkta i underställ när man svettas kraftigt och har möjlighet att byta till torra kläder efter ett arbetspass.
Ull har onekligen bevisat sin kongenialitet under åtskilliga generationer, men har kommit lite i skymundan bland alla nya syntet-material - mycket därför att ingen tagit på sig rollen att kommersiellt föra dess talan. Värt att påpeka är att det idag finns ullunderställ som är både tunna, smidiga och lättskötta (maskintvätt). Och som dessutom känns sköna mot huden. Ull är en fiber som kan ta upp fukt utan att bli blöt (upp till 33%) av sin egen vikt. Och fungerar därför som buffert. När ullfibern tar upp fukt (binder OH-jonen ur vattenmolekylen) alstras värme. Fibern ger alltså värme till huden när den tar upp fukt, men stjäl givetvis värme som andra material när den torkar igen. Men eftersom ull torkar långsamt blir kyleffekten mildare. Ull värmer dessutom i fuktigt tillstånd och har förmåga att fånga mycket luft. Ull är därför ett mycket bra isoleringsmaterial som skyddar oss mot såväl sträng kyla som stark sol och hetta.
En stor praktisk fördel i friluftssammanhang är att man kan ha enbart en långärmad undertröja under en skaljacka. Ullen ger tillräcklig isolering och den blir inte ytklibbig så att värmen leds bort via konduktion. Har man bara ett tunt syntetställ riskerar man att bli kall när skalet pressas in mot understället av blåst, snö eller regn. Och man blir kall när man gör rast om man inte förstärker på något sätt.
Ullens stora nackdel är hållbarheten – slits snabbt. Och torkar långsamt.
Plus:
Minus