Hej fina ni,
Bröllopsplanering för veliga - en studie i beslutsångest (med lyckligt slut!). Jag har alltid trott att jag är en bestämd person. Jag har en åsikt om det mesta, även om jag inte alltid säger den. Jag är duktig på att fatta beslut när andra i omgivningen velar. Jag vet att jag gillar kaffe mer än te. Jag vet att jag älskar havet men hatar sand i bikinin. Jag vet att jag absolut inte gillar att frysa och jag är stensäker på att jag vill gifta mig med min fästman.
Men så skulle vi planera vårt bröllop – och plötsligt blev jag en vandrande beslutsångest med en Pinterest-mapp stor som en avhandling. Jag har nu ett tio tal olika Pinterest-mappar med titlar som Drömbröllop i skärgården (med fungerande sanitetssystem), Rustik lada (utan en logistisk mardröm) eller Industri romantisk lokal (utan en hyra som kräver organförsäljning).
Kyrka eller stadshus?
Först var det frågan om vigseln. Kyrka? Stämningsfullt, pampigt, men också... väldigt mycket psalmer. Stadshuset? Spontant, care-free, modernt och coolt. Jag såg framför mig hur vi sa "ja" på tio minuter och sedan traskade ut, hand i hand, direkt till en champagnebar som om vi var med i en romantisk film. Men samtidigt... jag kunde inte släppa tanken på att skrida nerför en mittgång, att höra musiken fylla ett stort rum och att se min blivande man stå där framme och vänta.
Så, efter många om och men (och efter att ha bytt åsikt ungefär sjutton gånger, vem vet det finns fortfarande en risk för ändringar) insåg vi att vi ville ha den där klassiska känslan. Det blir kyrka! Jag kanske inte är en flitig besökare, men jag kan inte förneka att det känns högtidligt och vackert.
Skärgårdsdrömmen och det sanitetsmässiga uppvaknandet
Sedan kom idén om skärgårdsbröllop! Magiskt, naturnära, vinden som leker i håret och klirret av champagneglas mot klipporna. MEN…
Problem 1: Hur får man dit gästerna? Roddbåt?
Problem 2: Vad händer när mig 5 meter långa slöja bestämmer sig för att byta riktning i vinden.
Problem 3: Toaletter. Eller snarare bristen på dem. Jag kan inte, med gott samvete, be 60 personer att finkissa bakom en tall i sina finaste kläder. Tanken på att själv frakta bort en full bajamaja lagom till bröllopsnatten, guppandes på en roddbåt. Nja allt annat än romantiskt.
Så vi släppte skärgården.
Lokalfrågan – och priset på betongväggar
Att Stockholm är dyrt, det vet vi sedan tidigare. Men vad kostar egentligen ett par betongväggar i Stockholms innerstad? Den första lokalen vi tittade på var en industriell festlokal inne i stan. På bilderna kunde vi se en härlig modern och stilren lokal skapad av betong och stål kreationer. Rustik dukning och härliga blomster kreationer. När vi väl fått iväg några mail fram och tillbaka visade sig lokalhyran innebära exakt fyra betongväggar. Takbelysning, stolar, porslin eller service det fick man ordna själv. Så vad kostar egentligen fyra betongväggar, de kommer till en prislapp om 100000 kronor. Valet blev enkelt, det blev ett nej tack.
DIY-drömmen som dog (och outsourcingens välsignelse)
Till en början var jag fast besluten att göra allt själv. Jag är ju en sån person! Bra på att göra själv och värdelös på att be om hjälp.
Klipp till att jag satt uppe en natt och pintrestade hur man viker servetter till små svanar medan jag bad min fästman att googla "hur lång tid tar det att göra 60 bordsdekorationer?" och svaret var någonstans mellan för länge och skilsmässa innan bröllopet.
Så nu? Nu outsourcar vi allt. Någon annan får duka, laga mat, dekorera, och städa. Jag och fästmannen lyfter inte ett finger på vår stora dag och jag har aldrig känt mig friare.
Så vad blev det?
Vi bestämde oss! Det blir ett septemberbröllop i kyrkan, med precis den där högtidliga känslan vi ville åt. Och festen? Den blir i ett orangeri – ett rum fyllt av ljus och grönska, där väggarna är av glas och taket känns oändligt högt. Vi kommer att fira omgivna av höstlöv och doften av sensommar, med ljuslyktor som glittrar mellan bladen. Golvet? Grus. Det precis den känslan vi ville ha – ljust, avslappnat, festligt, vackert och helt omöjligt att ha allt för höga klackar.
Och nu när datumet är satt har jag helt enkelt inte råd – varken ekonomiskt eller mentalt – att vela mer. Gästlistan är spikad. Menyn är vald. Bordplaceringen… ja, den är nästan klar.
Så ja, det tog sin lilla tid. Men nu är vi redo. Nu är det bestämt. Tror jag. Eller?
(Skämtar bara. Den här gången är det faktiskt bestämt i alla fall till 80% !) och det absolut viktigaste är ju att vi vet att vi vill gifta oss med just varandra, för där finns det inga tvivel.