Neutral Realistic Film Frame Photography Collage Facebook Cover 3

Hej fina ni, 

Här kommer ett extra inlägg som är dedikerat helt till vår gender reveal. Att ta reda på könet under ett ultraljud eller att vänta till födseln är verkligen en vattendelare. Det finns inga rätt och fel utan är helt upp till de blivande föräldrarna hur man vill göra.

För mig, var det egentligen inte viktigt vilket kön vår lilla bebis har utan snarare nyfikenheten avseende vem det är som gömmer sig där inne som var motivatorn. Jag vill veta ALLT. Hade jag redan nu kunnat ta reda på längd, personlighet, ögonfärg, hårfärg och hur de små tårna ser ut hade jag gjort det. Är verkligen nyfiken på vem det är som gömmer sig där inne. 

Vem är du egentligen?

Vi tog reda på könet på vår lilla bebis under rutinultraljudet i v.20. Givetvis hade vi spekulerat i vem det var där inne och vår gemensamma gissning var att de skulle vara en liten pojke. A grundade sin misstanke på hur bebisen hade rört sig under första ultraludet och jag på en märkligt tanke om att jag såg mig själv mer som en "pojkmamma", vad nu det är. Under ultraljudet fick vi se en liten ihopkrupen bebis, med foten i pannan och med navelsträngen mellan benen. Det var inte det lättaste att avgöra om det gömde sig en tjej eller pojke där inne.

Efter diverse promenader, squats och en otroligt god glass hade bebisen äntligen lagt sig perfekt för att kunna genomföra kontrollen. Eftersom bebisen redan brås på oss båda avseende envishet tog det bara en och en halv timme innan den beslöt sig för att vara mer samarbetsvillig. Vi kikade på hjärtats funktion, lungor, ryggrad och tillslut fick vi även veta könet. Precis innan barnmorskan skulle berätta könen, tryckte jag några gånger på A.s hand, det visade sig att det var en liten tjej som låg där inne. Att vi skulle få en dotter. Eftersom vi var så nyfikna tog vi reda på könet direkt på rutinultraljudet, men vi valde att hålla nyheten för oss själva i några veckor innan vi anordnade en render reveal för våra nära och kära. Varför vi valde att hålla det för oss själva ett tag var till viss del för att vi själva skulle få landa i känslan. Även om biologiskt kön egentligen inte säger speciellt mycket om vad det blir för en liten person väcker det givetvis tankar. För mig var vetskapen om att de skulle bli en liten tjej förenat med en känsla av viss oro, lycka men också oro. Oro inför hur jag som förälder skulle räcka till och vara en positiv anda i en värld full med normer, sociala förväntningar och sociala medier. Förutom att vi skulle få landa i nyheten finns det också något fint i att bära på en liten hemlis bara vi två eller ja vi tre, även om det var otroligt svårt att inte råka försäga sig.  

 361485243 1215698279828392 3645350277834157376 n 361376026 643142531064701 1427348594382361012 n 361216781 791862582603042 1105320322349752269 n

Vår Gender Reveal!

Den 2023-07-15 bjöd vi hem våra familjer på fika. Inför denna dag hade vi velat fram och tillbaka över hur vi skulle meddela nyheten. Skulle vi poppa en ballong, ha konfettikanoner, en pinata eller vad ville vi hitta på för kul. Finns en oändlig massa sätt att göra det på. Efter lite velande fram och tillbaka bestämde vi oss för att vi skulle göra ett ballongregn. Vi klädde in en flyttkartong i presentpapper, fyllde den med rosa ballonger och anordnade en uppriggningsstation. För att vara ett riktigt hemmabygge måste jag säga att det blev otroligt bra. Förutom själva ballongerna köpte vi även in bordsdekorationer, girlanger och givetvis fika. Blev en lime cheesecake från Gateu och givetvis också en hembakad jordgubb- och rabarber smulpaj. 

Vi var noga med att hålla bordsdekorationen någorlunda neutral och fick även bita oss i tungan för att inte förstöra överraskningen när alla fina familjemedlemmar började trilla in. När det väl blev dags samlade vi alla utomhus. Först var tanken att alla skulle få ett eget rep att dra i för att utlösa ballongerna men på grund av produktutvecklings utmaningar landade det i att jag och A fick starta igång ballongregnet genom varsitt ryck. Är ni redo? 1, 2, 3 och ballongerna trillade ner. Dagen blev otroligt lyckad och det var väldigt mysigt att kunna samla alla och få allas härliga reaktioner.

Att vara gravid är i vissa fall lite kämpigt, symptomen är där, kroppen förändras och energin kanske inte riktigt är lika påtaglig som tidigare. Men om det finns ork eller även om det inte finns ork så rekommenderar jag er alla att verkligen ta er lite tid och fira. Hitta på roliga saker och samla era nära och kära, det skapar verkligen minnen för livet.   

361422421 954815392456948 3379507243490115472 n 359769223 288694337157281 4252854483745367771 n 361233875 323075290052189 331534912355359537 n 361424701 753149813167882 3474768405052331845 n

Kramar, ses i andra trimestern!