Lördagen den 9 Juli tog större delen av familjen Silverhjärta sig mot nya äventyr i Jämtland.Kusinerna, Mathilda och Noel Silverhjärta och faster Karin Silverhjärta följde i år med på vår traditionella fjällvecka i Funäsdalen. Två bilar fulla med sovsäckar, liggunderlag, Trangiakök, ryggsäckar och tält fraktade oss långt upp i Norrland.
Med två mysiga stop på vägen kom vi närmre och närmre Funäsdalen. Först en fikapaus vid en hembygdsgård,hembakade kakor och kokkaffe serverades på innegården, mysiga hantverk och en miniregnskur hann vi få ta del av innan vi begav oss vidare.
Efter ytterligare några mil var det dags för nästa stopp, vid Järvsö. Nu skulle Järvsö Zoo besökas. Helt i extas sprang jag upp för trapporna ifrån parkeringen in till fikarummet med de gigantiska glasfönsterna in mot varghägnet. Tyst satte jag mig på knä för att sedan få kika på de jag älskar mest av allt! Vargarna kom försiktigt springandes närmare och närmare där jag satt. Det är så underbart att få komma dem så nära trots den tjocka glasrutan som förhindrar direktkontakt känns det som om man möts på riktigt. Ett antal minuter senare satt jag fortfarande kvar helt förtrollad av dessa majestätiska djur.
Om jag får välja så skulle jag spendera resten av mitt liv sittandes på just denna plats. Efter att alla andra tagit sig ut till bilarna fick jag till slut slita mig ifrån varghägnet och fortsätta färden till Funäsdalen.
Väl uppe i stugan i Skarvliden var det dags att koppla av ordentligt. Bastu och bubbelbad blev det innan det var dags för en god natts sömn i fjällens genomträngande tystnad.
Dag nummer ett spenderades på Mittokläppen som alltid är lika vackert. I år fick vi strålande sol hela turen, fjällkorna hälsade oss välkomna genom att stå längs vandringsleden och beta. Vackra bäckar som slingrar sig ned med smältvatten längs berget, hur kan man annat än att älska denna plats? Efter en timmes vandring var vi alla uppe på toppen.
En eloge till lillasyster Stina Silverhjärta som tog sig upp trots att hon opererat vaden bara några veckor tidigare. Lunch med varm Oboy och smörgåsar. Inget smakar lika gott som när man är i fjällen och har arbetat med kroppen. Hem för att njuta av stugan igen, lösviktsgodis och en romantisk komedi på TV. Hej underbara liv, det här är precis vad jag behöver!
De nästkommande dagarna spenderade vi vandrandes till och från Sveriges sydligaste glaciär - Helags. Vi lyckades pricka in ett riktigt rackarns skitväder. Med 22 kg på ryggen och en fundering på att vandra vidare ensam runt hela Jämtlandstriangeln. Eget tält, Trangiakök och frystorkad mat för några dagars vandring samt diverse annan utrustning fyllde ryggsäcken. De andra i sällskapet beskrev mig skrattande som en ryggsäck med två ben.
15 km senare var vi framme vid Helags fjällstation, dyngsura och superkalla. In i den härliga värmen för att undkomma regnet och avnjuta en våffla med hjortronsylt. Regnet gav sig inte och det var omöjligt att ställa upp tälten under omständigheterna. Först försökte vi vänta ut ovädret men efter ett antal timmar var det bara att inse att regnet och vinden skulle hålla i sig.
Istället för att försöka ställa upp tältet i ösregn och förhoppningsvis lyckas hålla insidan någorlunda torr eller ägna natten i en nödbivack blev det istället en övernattning på fjällstationen. Övernattningen var riktigt behaglig, riktig lyxig vandring. Väderprognosen var inte speciellt upplyftande vilket gav resultatet att vi alla begav oss hemåt näst kommande dag. Freja Silverhjärta får besegra Jämtlandstriangeln en annan gång.
Nu förtjänade vi en paus så istället för vandring gick vi på myskoxsafari. Här fick vi lära oss om hur myskoxen inte är en del av de svenska djuren och hur de därför inte skyddas av våra politiker. Även om myskoxen har funnits i landet historiskt så har den blivit utrotad för att nu återvända. Nu måste myskoxen finnas i Sverige i 300 år för att den ska betraktas som ett Svenskt djur igen. Konstigt!
Upp klättrade alla Silverhjärtan i ett torn för att kunna granska omgivningen och spåra myskoxarna. Från jakttornet kunde vi se över alla fjällstoppar som var täckta med snö. Till slut fick vi möjligheten att på några meters avstånd få se myskoxar både vuxna och ungar! det var helt fantastiskt! Och myskoxarna var betydligt större än vad jag trodde.
Myskoxarna har funnits på vår jord sedan urminnes tider och jag anser absolut att det är en djurart som borde få bli ett svenskt... Igen
Innan vi avslutade vår vistelse i fjällstugan blev det en härlig vandringstur till Evagraven. En väldigt lätt vandring med få stigningar upp till en flera tiotals meter djup ravin. Området och ravinen får mig verkligen att förstå hur små vi är på denna planet. Ravinen var täckt med snö och kontrasten ifrån den fasta marken till ett plötsligt stup är enorm.
Allt som allt har denna resa varit extremt välbehövlig och underbart.
Den får absolut 5 av 5 solhattar.