Hej fina ni,
Under sommaren 2017 beslutades det att ge Kebnekajses topp ytterligare ett försök. Fem dagars utmaning med målsättningen att äntligen bestiga Sveriges högsta berg.
Resan började med en flygtur från Arlanda flygplats till Kiruna och fortsatte sedan med lokalbuss upp till Nikkaluokta. En lagom lång resa med förhoppningen att kunna börja vandra mot Kebnekajses fjällstation redan samma dag. Vid lunchtiden var vi framme vid Nikkaluokta och passade på att köpa bränsle till trangiaköket. Dagen fortsatte sedan med en underbar 19 kilometers vandring med matpaus i form av köttbullar i brunsås och potatismos. Något ömma i benen slog vi sedan upp vårt tält på ett fantastiskt läge. Nära intill en forsande bäck, platt underlag och vindskydd i from av kullar runtomkring, helt perfekt. En god nattsömn väntade första dagen i vårt fjälläventyr.
Dag två började med ett otroligt fint väder, med trötta ben togs dock beslutet att avvakta ytterligare en dag innan toppförsöket skulle ske. Dagen spenderades istället med att utforska fjällstationen samt ta sig till Tarfalla. På grund av vädret bestod stigarna som i vanliga fall var torra av forsande bäckar med smältvatten. En rolig upplevelse med mycket balanserande på små stenar och rötter. När kvällen nalkades var det dags att planera toppförsöket. På fjällstationen visades väderprognoser som tydde på att morgondagen skulle domineras av otroligt fint väder. Vi packade våra väskor med mat, godis, förstärknings plagg, vatten och förstahjälpen kit allt för att kunna komma i väg så tidigt som möjligt den kommande dagen.
Klockan var 06:00 när jag och Alexander rörde oss ifrån Kebnekajses fjällstation mot toppen av berget. Exalterade och nyfikna på började vi vår utmaning, dimman och den fuktiga morgonluften lättade efter några timmars vandring. Leden hade förändrats sedan jag vara på Kebnekajse tidigare år. Det hade byggts stentrappor för att förenkla vid de tuffaste partierna med mycket stenras. Vädret var helt fantastiskt och solen strålade superstarkt. Extremt tuff vandring med mycket stigningar och utmanande partier. Den västra leden har en underbar natur och miljön som man befinner sig i är helt fantastisk. I kaffedalen åt vi lunch och fikade. Frystorkad mat i form av pasta och en super god ölkorv innan vi började bege oss uppåt igen. Nu kunde vi nästa känna toppen, inget skulle hindra oss från att komma upp. Vägen upp mot toppen bestod nu av mycket grus och lösa stenar. Valet av var man sätter foten är fundamentalt för att inte trilla och slå sig. Partiet består av kullar av stenar och för varje kulle tänker man nästa är vi uppe, nästa är vi uppe och tillslut såg vi snön som bräde sig ut över berget. Nu är toppen nära. Som i extas började vi gå i snabb fart den sista biten mot toppen, det tog inte lång tid innan vi kunde se Kebnekajses topp framför oss. Upp på toppen med världens bästa väder. Vi kunde se hur långt som helst en otrolig skillnad från när jag var på Kebnekajse förra gången.
Vi var överlyckliga, äntligen var vi uppe. Efter att ha njutit av utsikten var det dags att ta oss ned, detta gjorde vi självklart genom att åkapulka på rumpan ner för toppen. Var en otrolig känsla. Vandringen tillbaka var tuff, men med all energi som man fått ifrån toppen kändes inget omöjligt. Vi var oövervinneliga men trötta. Vägen ner bestod av mycket pulka åkande och peppande jag och Alexander emellan. 18 km, 1800 höjdmeter och 12 timmars vandring. Framme vid fjällstugan blev det till att unna sig genom att köpa en Kebnekajse tröja och en chokladkaka. Var otroligt gott, mina ben har aldrig vart så stela och det tog någon timme innan vi förmådde oss att röra på oss. Mycket skratt och ojande innan vi tog oss iväg mot tältet. Jag har nog aldrig sovit lika gott som den kvällen. Dagen efter vaknade vi med stela ben men beslöt oss ändå för att börja röra oss tillbaka mot Nikkaluokta, vädret hade blivit något sämre denna dag och regnet var ett faktum. Vi packade ihop våra tillhörigheter och tältet. Frukosten firades med kladdkaka och pannkakor gjorda av våffelsmet. Igår var dagen då vi tillsammans besteg Kebnekajse.
Trötta i benen beslöt vi oss att förkorta vandringen och ta färjan en bit av vägen. Var riktigt underbart att få se fjällen ifrån vattnet och otroligt skönt att få slippa myggorna som hade vaknat till liv. Efter att ha tagit färgan kände vi oss riktigt hungriga och beslöt oss för att äta en ren börgare i kotan som finns uppställd på vägen. Det måste varit det bästa jag någonsin ätit, det var helt otroligt gott! För första gången på resan fick jag även använda ett utedass, vilka bekvämligheter! Efter att vi ätit vår renburgare var det dags att röra oss igen. När vi kommer ut ur kotan möts vi att ös regn. Snabba i fötterna rörde vi oss mot stugorna i Nikkaluokta. Vid 5 tiden var vi framme vid stationen och beslutade oss för att använda deras campingplatser. Bekvämligheter som bastu och dusch fanns nu tillgängligt. Dagen spenderades med mycket kortspel och ligga och mysa i tältet. Vi tittade på bilder och skrattade åt alla tokigheter som blivit under resan. Hur vi peppat varandra när vi märkts att det behövts och hur vi förvånades över den andra partens styrka, tålamod och vilja.