Hej fina ni,
Den 8 november blev jag mamma. Något som tidigare, till och med under min graviditet var svårt att få grepp om. Hur känns det egentligen att vara mamma? Jag har tidigare skrivit om min gravid upplevelse och upplevelsen av förlossning. Nu månader efter att jag blivit mamma har jag äntligen tiden att sätta mig ner och reflektera över Los första tre månader.
Vi börjar från förlossningen och jobbar oss frammåt. Jag var väldigt inställd på att alla inte upplever den där magiska känslan av anknytning direkt vid födeseln, att vissa hamnar i förlossningsdepression eller har problem med att knyta ann till sitt barn. Det är många som på senare år har kommit ut och pratat om just anknytningssvårigheter eller depression och hur vanligt det är. Alla har givetvis olika upplevelser och utmaningar men för mig var det de mest självklara hela världen att jag var Los mamma från sekunden hon kom till världen. Den kärleksbubblan som skapas i samband med att ett litet barn kommer till världen är svår att förklara för de som inte har upplevt den. Där och då, de första veckorna efter att vi kom hem hade jag önskat att man kunde pausa tiden. För trots en trött kropp från graviditet och förlossning, en ledsen Lo med kolik och en stor livsförändring, var allt helt perfekt.
Missförstå mig inte nu, att vara förälder är tufft och omställningen som sker från ena sekunden till den andra är enorm. Helt plötsligt är tre mål mat om dagen, att borsta tänderna, 2 timmars sammanhängande sömn eller att duscha inte en självklarhet. Men alla utmaningar är helt skuggade av den kärlek som man känner. Under de första tre månaderna hade Lo väldigt kämpigt med sin mage, vi testade att byta ut d-vitamin dropparna, maserade magen, gav magdroppar och åt mjölkfritt men ingenting fungerade. Större delen av dygnets timmar spenderades på att städa hemmet med Lo i bärsjal. Bärsjalen var verkligen vår räddning. Att hon fick sitta på mitt bröst och att jag var i rörelse var den enda gången som hon kunde sova och inte visade tecken på magknip. Det är nu i efterhand som jag förstått vilken skillnad det kan vara mellan ett barn med kollik och ett barn utan kollik. Att barn utan kollik kan ligga och sova flera timmar om dagen i en egen säng, vagn eller babynest. Att de inte gråter så fort de ligger på rygg på grund av magknip och tyst reflux. Sekunden som Lo kom till värden fanns det inget jag inte skulle göra för min dotter, även om de innebar otroligt lite sömn och en hel del promenerande och organisering av olika förråd mitt i natten. Tyvärr bidrog även ROTA vaccinen till mycket magknip.
Trots minimalt med sömn, väldigt trötta ben, trött rygg och ett kliniskt rent och organiserat hem ser jag tillbaka på dessa tre månader med så mycket kärlek. Sekunden Lo somnat i bärsjalen var allt alltid värt det, för även om situationen stundvis var utmanande var kärleken så mycket större. Min empati för Lo var större än min smärta i benen eller tröttheten. Tanken var alltid att de var mer synd om Lo som hade ont än mig som inte fick sova. Många i min omgivning ansåg att jag skulle lägga ner henne, att hon nog somnade om hon fick gråta ett tag. Men då och även nu skulle det aldrig falla mig in att lämna eller överge henne i en stund där hon behöver mig och har ont. Att Lo hade så ont i magen i början har säkert bidragit till att jag varit väldigt beskyddande över henne. Det har varit svårt för mig att lämnat över henne till andra även om jag varit i samma rum. Det många som uppmanat mig att ta egen tid, att lämna henne hos någon barnvakt och göra något för mig själv. Men för mig har det inte varit intressant att lämna bort henne för det enda jag vill just nu är att vara hennes mamma och jag vill inte missa en sekund. Det kanske kommer en tid där jag känner annorlunda, där det blir viktigt för mig att "hitta tillbaka till mig själv" vad nu det innebär, du är ju inte mindre dig själv bara för att du är mamma, men just nu känner jag mig helt tillfreds med att låta mamma delen av min identitet ta plats.
Till dig som har ett barn med kolik
Vad vill jag säga till er som har barn med kollik? Ni är kämpar och ert barn kommer bli precis lika lyckligt och glatt som alla andra barn när hen fått ordning på sin lilla mage. Att ert barn är ledset kommer inte bidra till att dennes uppväxt upplevs som otrygg eller att hen kommer bära med sig ett traouma. Ni är inte dåliga föräldrar för att er barn är ledset, ni gör ert absolut bästa och mer än så går inte. Här kommer litte små tips som jag önskar att jag hade fått under Los första tre månader.
1. Gå inte med i stödgrupper på Facebook. Jag sökte mig nämligen till en stödgrupp. Efter att ha läst några kommentarer var jag tvungen att gå ut. "Jag har panikångest än idag när jag hör ett barn gråta" & "jag tycker inte du skall skaffa fler barn för ditt nästa kommer säkert också ha kollik" var några av de kommentarer som florerade. Att alla spär på hur hemskt det är och hur traumatiserade de blivit är inte det man behöver läsa när man är mitt uppe i kolik karusellen.
2. Inställning är allt, kanske ett hårt tips men det är sant. Om du varje gång ger tanken "jag är slut", "jag orkar inte mer" eller "jag är så trött" plats kommer du känna dig mer slut och trött. Det är givetvis okej att klaga ibland men försök göra det så sällan som du kan. Försök istället fokusera på kärleken till ditt barn, hur fin och söt hen är när de väl kommit till ro eller den empati du känner när hen inte har det bra. Försök bibehålla ett lugn både för din skull och för lillen skull. Om du blir allt för stressad av gråt ljudet sätt i hörlurar och fortsätt försök trösta.
3. Bärsjal fungerade jättebra för oss (kanske inte för er). För din egen mentala hälsas skull sysselsätt dig samtidigt. Om fokus blir att organisera ett skåp och du samtidigt nattar ditt barn är det toppen. Om fokus bara blir på att hen skall somna, om och om och om och om igen och du går runt i cirklar i väntan på detta så kommer det påverka den generella upplevelsen. Jag sparade alltid några sysslor till natten, exempelvis vika tvätt, rensa förråd, ställa i ordning i köksskåp, putsa fönster eller speglar osv.
4. Skit i allas åsikter, att vara förälder är förenat med oönskade tips och åsikter. Kör på det som funkar för er.
5. Det kommer gå över även om man inte tror det där och då.
6. Planera in ROTA vaccinen smart, så att ni är utvilade eller kan få hjälp
7. När Lo väl somnat i bärsjalen la vi över henne i sängen, att hon fick samsova och att vi lät henne sova på sidan var avgörande för att hon skulle kunna fortsätta sova någon timme.
8. Man kan testa att byta ut d-vitamindropparna till sempers eller till vattenbaserade, massera magen (viktigt att göra rätt finns videos på youtube), bada innan läggning, pysventil, akupunktur, ge sempers magdroppar, ge minifom droppar vid matning eller testa äta mjölkfritt en längre period. Inget av ovanstående gav någon enorm effekt för oss men kan vara värt att prova.