Sista dagen i Banff har vi beslutat att köra en bit upp mot Jasper på Icefield Parkway och besöka Peyto lake och Bow Lake. Båda ligger fortfarande i Banff National Park och vår planering var från början att hänga i Jasper, vandra, forsränna och besöka dessa sjöar på vägen till Banff. Tyvärr så drabbades ju Jasper av förödande skogsbränder, wildfires och förutom enorma mängder skog så brann även staden ner till nästan 40% men elden är under kontroll och människorna tar sig sakta tillbaka till sina liv för att börja rusta sig för framtiden. Vi är ödmjuka inför naturens krafter och efter att ha spenderat en tid och kört omkring i den kanadensiska vildmarken, sett alla dessa enorma skogar som växer tätt, högt och med tät markväxt så förstår vi att just bränder måste vara enormt svårt att få kontroll på.
Peter kör in oss på Icefield Parkway och jag sitter som fastklistrad vid vindrutan mumlandes wow, wow, wow. Vart du än vänder dig så är vägarna kantade av höga klippor, klippiga och massiva berg ibland kala, ibland hälften klädda av skog, tät skog och så små bäckar och blommor. Lyckorus kan man verkligen säga att man känner och lite bergtagen blir man på riktigt. Det är nära mellan vandringsleder, utkiksplatser och en natur som lockar till spring i benen och äventyrslusta.Peyoto Lake, den starkt turkosa sjön, har fått sitt namn efter en Engelsk-kanadensisk bergsguide och parkvakt, Bill Peyto. Han levde i området i slutet av 1800 talet. Han jobbade först på järnvägen men förälskade sig i området och byggde sitt hem nära Bow och Peyto Lake. Det är lätt att förstå varför. Sjöarna är helt magiska, Peyto Lake är overkligt turkosblå. Färgen som är stark i båda dessa sjöar kommer av stenmjölpartiklar med reflekterande egenskaper som kommer från glaciärernas smältvatten och de uppvisar hisnande blå toner. Bill Peyto älskade vara bergsguide men inte att vara nära människor. Han blev ändå en av de mest efterfrågade och uppskattade bergsguiderna i sin tid. När han tröttnat på folk och ville ta sig ett glas så tog han med sig en av sina uppfödda Cougars puma, och släppte in i baren, då fick han sitta ett tag själv och kalasa på lite god dricka. Peter och jag har en härlig dag ute i naturen, vi går och njuter av skog, blå sjöar och magiska berg. För varje steg vi tar så känns det som något hämtat ur en saga men det coola är att det är verkligt och påtagligt vackert.
Det som är fascinerande här i Kanada är även tillgängligheten för alla att kunna uppleva magisk natur. Det spelar ingen roll om du är en ung eller gammal äventyrare som vill uppleva outback med lite tuffare vandringar eller om du är barnfamilj som vill cykla, klättra eller gå med barnvagn, om du har svårighet med rörligheten eller ålderskrämpor. Det finns så mycket för alla och man kan välja att göra sitt äventyr på sitt eget sätt. Vandringarna finns från korta och långa, utmanande och vilsamma till platser där det är bäst att vandra med guide. Vi inser att många platser där du ger dig av på lite längre vandringar så är det ett minimikrav på 4 vandrare för tryggheten då landet är fullt av vilda djur. Vi möter kul och intressanta människor från hela världen som söker just sitt Kanada och det de drömt om men ännu ingen från Sverige.
Efter en dag i sjöarnas tecken kör vi tillbaka till Banff för att avsluta kvällen uppe på Banff Gondola på Sulphur Mountain, Gondolturen upp är pirrig och man är uppe på över 2000 M över havet. Vansinnigt vacker utsikt över alla bergskedjor som omringar staden Banff och även en fin utsikt över det som varit vårt hem i ett par dagar. Vi njuter av en skön avslutande kväll och tar ett par tacos och öl på Magpie & Stump nere i byn innan det är dags att packa väskorna och dra vidare till Revelstoke nästa dag.