Jag tog en joggingtur med Stina på Lördagen. Jag sprang och hon cyklade.
Jag tyckte det var fantastiskt skönt ute i vårvädret. Fågelkvitter och glada människor som yrvakna knatar runt i solskenet. Efter en stund så började Stina klaga och det gick inte över förrän vi var hemma igen. Hon tyckte cykelsadeln inte var bekväm nog och hon fick ont i ändan...
Är inte livet fantastiskt!?!