Staden Lake Louise finns inte, eller i alla fall nästan inte. Allt centrerar kring de fantastiska glaciärsjöar som ligger i området. Staden består av en publik toalett, ett snabbköp, en spritaffär, en koreanskt snabbmatställe, ett bageri, en affär som säljer konst och en butik som säljer stenar. Alla egentliga restauranger ligger på hotellen, på vårt hotell så finns det två ordentliga restauranger och de flesta verkar stanna på hotellet för att äta middag. Det är ju ganska märkligt, men samtidigt så får ju hotellen behålla hela affären på det här sättet.
Vi åker på egen hand upp till Lake Louise sent på eftermiddagen, vi har ju bil och gör som vi själva vill och det är ju trevligt att få glida runt lite själva utan att behöva tänka på distanserna. Kommersen kring sjön är påtaglig och det är mycket folk som alla vill ta den perfekta bilden på glaciärsjön. Men området är så pass stort att det med lätthet sväljer alla besökare och det är faktiskt trevligt att knata runt där tillsammans med folk från precis hela världen, man nickar åt varandra, hjälper till att ta foton på kompletta främlingar och byter små kommentarer om vilken tur just vi har som har fint väder när vi är här. Efter ett tag är vi mätta på utsikten och drar tillbaka till hotellet för att äta middag.
Det är inte tillåtet att åka personbil upp till Lake Moraine och vi har därför beställt en transfer som ska köra upp oss till sjön före soluppgången. Vi är uppe i ottan för att bli skjutsade tillsammans med resten av busslasten så skakar vi runt i bussen som åker fram där det stora delar av vägen tycks saknas... just en väg. Väl framme så blir vi alla avlastade i mörkret. Det tisslas och tasslas en hel del om det är farligt att promenera här, inte för att det är mörkt utan för att det finns gott om björn! Vi ger oss iväg som ett tåg av Lemmings, några med lampor men det flesta utan, uppför något som närmast kan beskrivas som ett stenbrott med sprängsten. Efter en kvart är vi framme vid Rock Pile ovanför Lake Moraine, där alla sitter där i gryningen och väntar.
Det är en känsla nästan som att andäktigt sitta och vänta på att någon slags gud ska komma nedstigande.
Det är tyst och stilla, alla väntar spänt på att något ska hända.
Sakta, sakta så ljusnat det över glaciärsjön och stora sjok av moln reser sig som bomullstussar ur vattnet och glider iväg ner längst klippsidan.
Bergstopparna ändrar successivt färg och börjar brinna i starka gula och orangea färger, tystnaden bland församlingen förbyts i ett häpet mumlande.
Vi är här. Nu, just nu. Vi ser det.
Det är verkligen gudomligt när moder jord visar upp sig från sin bästa sida. Det är vansinnigt vackert att promenera på stigar vid sjön men ingen björn så långt ögat kan nå. Vad gör det när himmel, berg och glaciärblått vatten samverkar i det bästa skådespel naturen kan uppbringa. Magiskt!
Lake Moraine är verkligen värd ett besök, även om du behöver resa runt halva jordklotet för att säga hej.