Om Stockholm har en motsvarighet till Kamelot så är det inte det kungliga slottet.
Det är utan tvekan Stadshuset.
Det är ju lätt att tro att stadshuset skyddat många fagra möer mot drakar i vår uråldriga historia men så är det inte alls. Vårt gamla ruckel i Bromma var byggt precis i början på 1900-talet. Ett näpet litet gult trähus med snickarglädje och ett brant kolsvart plåttak.
Det huset är äldre än stadshuset, bara så ni vet.
Nu under semestern så har vi besökt Stadshuset ett antal gånger för att till slut komma upp i stadshusets torn.
Peter Silverhjärta är ju även sugen på att få se stadshusets klocka! Ja det är verkligen så att det sitter en klocka på fasaden på stadshuset. Den norra fasaden närmare bestämt och där finns även en balkong där jungfrur och drakar ska dyka upp med jämna mellanrum. Här utspelar sig nämligen Sankt Göransleken.
Klockan är formgiven av Ragnar Östberg och dessutom så spelas sankt Örjansången.
Stina Silverhjärta är en bra kamrat att ha med på stora äventyr och hon hejar gladeligen på när vi stormar fram i Stadshusets trädgård för att erövra....
Ja trappen upp till klockorna.
Stockholms stadshus är beläget på den gamla eldkvarnstomten vid Hantverkargatan 1 på Kungsholmen i centrala Stockholm. 1908 beslutades att man skulle bygga kommunalhus med festvåning här. Arkitekt Ragnar Östberg fick uppdraget att rita den påkostade byggnaden. Det tog hela 15 år att fullborda byggnadsverket, som invigdes midsommaraftonen den 23 juni 1923, på vad man antog vara 400-årsdagen av Gustav Vasas intåg i Stockholm.
Ragnar Östberg lär ha inspirerats av Dogepalatsets volym och arkader mot vattnet samt Markuskyrkans kampanil, båda belägna i Venedig. Stadshusets yttre och inre bär även influenser av bland annat italiensk renässans, nordisk gotik och islamisk konst, som Östberg förenade till en alldeles egen stil, där även det specialtillverkade, mörkröda murteglet spelade en viktig roll. Drygt en miljon handslagna och knappt sju miljoner maskinslagna tegelstenar användes för att färdigställa arkitektens skapelse.
Stadshusbygget har kallats "den sista 'riktiga' byggnadshyttan i Sverige" och räknas som ett av landets främsta byggnadsverk i den nationalromantiska stilen. Med sitt 106 meter höga torn är det även ett känt landmärke i Stockholm.
Bland dess mest kända salar märks Blå hallen, Gyllene salen och Prinsens galleri. För den konstnärliga utsmyckningen engagerades en lång rad konstnärer och formgivare, bland dem bröderna Aron och Gustaf Sandberg, Carl Eldh, Christian Eriksson, prins Eugén, Axel Törneman, Einar Forseth, Axel Wallert och Carl Malmsten. Stockholms stadshus blev Östbergs mästerverk och efter invigningen mottogs byggnaden med ovationer av allmänheten och Östbergs arkitektkollegor.
Stina Silverhjärta blev överraskad över att det finns stora statyer inne i tornet och att det inte var trappor hela vägen upp. Det var klart mindre jobbigt än hon tänkte innan och hon tycker att alla klarar av promenaden utan några problem.
Någon kanske undrar varför Peter Silverhjärta har en fixering vid Stadshuset, ni kan ju fråga varför nästa gång vi ses.