I ett samhälle där alla surrar är det svårt att koncentrera sig
Jag kan inte finns min inre rytm samtidigt som staden larmar i bakgrunden. Jag behöver hitta reträttplatser där mina egna små hymner kan göra sig hörda. De kommer smygande tyst, försiktigt bland skuggorna, inte sällan precis innan jag ska somna.
Att komponera är inte ett hundrameterslopp utan snarare ett maratonlopp där små bitar fogas samman till allt större delar som tillsammans skapar en helt annan mening än de spretiga enskilda tonerna gör. Enkla harmonier som kombinerat med en udda rytm eller en överraskande melodisk vändning skapar en liten piruett i huvudet på den som lyssnar. Den som komponerar lånar lyssnarens uppmärksamhet och ska inte slösa bort ögonblicket som kan vara så värdefullt.
Ingen springer ett maraton utan att först har sprungit hundra meter och mitt löfte till mig själv är att hösten kommer innehålla mycket mer inspelning av gitarr och röst än någonsin tidigare.