Vi började dagen i god tid på Malin och Johans hotell, där de precis avslutat sin frukost. Efter en snabb packning hoppade vi in i deras bil och styrde norrut från Victoria. Staden är betydligt mer utbredd än jag hade föreställt mig, trots att den bara har runt 90 000 invånare. Men det är nog så att förorterna inte riktigt räknas in, vilket gör att staden ändå känns större än siffrorna antyder.
Vårt första stopp på dagsäventyret var Sandcut Beach Falls. Med en rymlig parkering och till och med en bajamaja, kändes det som att allt är välordnat här i Kanada! Vandringsleden var kort, bara ett par kilometer, men oj så vackert det var. Den gamla, högväxta blandskogen var helt enorm! I Sverige är all skog industriskog, där alla träd är av samma sort och höjd, och sly hålls borta för att inte störa virkesproduktionen. Men här är det en helt annan historia. Träden får växa, falla och ruttna, och ur deras stubbar spirar nya träd medan björnbärsbuskar klättrar upp till tre meter i höjd över skogsavfall. Högt ovanför våra huvuden sträcker sig kronorna av Thomsongranar och cypresser, vilket skapar ett böljande grönt hav med små glimtar av blå himmel som tittar fram – helt magiskt.
Vandringen var lätt och leden väl underhållen, trots att rötterna slingrade sig över stigen. Det kändes som att gå genom ett sagolandskap, och trots att jag förväntat mig att det skulle vara fint, överträffade det alla mina förväntningar. Väl ute på stranden insåg vi att vi nästan var ensamma på denna fantastiska sandstrand, som sträcker sig kilometer efter kilometer i en mjukt svepande båge. Bakom oss reste sig skogen brant, med en fem meter hög jordvägg som en dramatisk avslutning.
Vi hade diskuterat tidvattnet innan, och vid flod är det lätt att bli instängd på stranden, men just nu var det helt lugnt. Vi strosade runt och beundrade drivveden som spolats upp på stranden och bildade något som liknade jättars plockepinn. Ett massivt, helt träd med intakt rotvälta låg där, perfekt för oss som ville känna oss som barn igen. Proportionerna fick oss att undra – är vi hälften så stora, eller är träden dubbelt så stora?
Det lilla vattenfallet som störtar rakt ut på stranden bidrog till platsens magi. Efter en stund vände vi tillbaka, och den korta men branta vandringen tog oss åter till bilen.
Nästa stopp var Mystic Beach, och bara namnet antyder att det här skulle bli något speciellt. Det var betydligt fler människor här, och stämningen var livlig. Det var inte vilka som helst som sökt sig hit; det var tydligt att det antingen var vältränade personer i yngre medelåldern, ungdomar redo att festa och campa, eller pensionärer som ville njuta av utsikten och känna sig lite extra levande. Gissa vilken grupp vi identifierade oss med!
Här åt vi en fantastisk sallad som vi köpt på vägen från Victoria, och allt smakar ju så mycket bättre ute i naturen! Att Johan dessutom tagit med sig lokal finöl gjorde det hela ännu bättre.
Efter att ha återvänt till bilen föreslog Malin och Johan att vi skulle åka till Pacheedaht First Nation-reservatet för att köpa glass och kanske hitta en vacker plats att bada. Vi hittade en liten butik, mer av en "hillbilly"-affär, som mest sålde sprit, men det bidrog till charmen.
Efter en kort biltur nådde vi fram till Pacheedaht First Nation-campingen, där vi satt en lång stund och njöt av den natursköna stranden. Innan vi åkte föreslog Johan att vi skulle ta en titt på havssidan. Stranden såg ut precis som den gjort för tusen år sedan, fylld med drivved. De som ville bada, surfa eller kitesurfa fick navigera mellan de fallna stockarna. På bara fem minuter gick vi från en lugn och stilla idyll till en plats där Indiska oceanens vilda vågor piskade kusten. Men oj, så vackert det var!
Efter en intensiv dag körde vi tillbaka till stan för att äta middag. Vi avslutade kvällen i Chinatown, där menyn bestod av friterade ostron, dim sum, won-ton-soppa, och sislar-räkor och kammusslor. Det var en riktig höjdare att få smaka på autentisk kinesisk mat, så annorlunda från det man brukar få på den lokala kinakrogen hemma.
Efter en härlig middag och en dag fylld av skratt och intressanta samtal med vårt fantastiska resesällskap var det dags att krypa till kojs. I morgon väntar ett nytt äventyr!