Whistler, den legendariska skidorten som ligger inbäddad i Coast Mountains, var en plats vi hört talas om men aldrig besökt – fram till nu. Denna dynamiska och internationella stad har en speciell dragningskraft, och det är lätt att förstå varför. Omgiven av de mäktiga bergen, som tillsammans utgör det största skidområdet i Nordamerika, känns staden som ett paradis för äventyrslystna, oavsett om det handlar om vinter- eller sommaraktiviteter.
När vi kom på lördagskvällen, mitt i festyran, blev vi lite överraskade efter lugnet från Revelstoke men det var bara att gilla Whistlers livliga atmosfär. Det kändes som om staden aldrig sover – och kanske är det just den energin som gör att människor från hela världen dras hit. Efter en kväll fylld av feststämning och en rejäl middag på The Keg, såg vi fram emot en lugnare söndag med att utforska vad Whistler hade att erbjuda bortom nattlivet.
Vi började med att besöka OS-byn, en påminnelse om Whistlers stolta roll som värd för Vinter-OS 2010. Det var fascinerande att vandra genom de platser där atleter från hela världen en gång tävlat. Därefter begav vi oss på en vandring till Harmony Lake, en stillsam plats som gav oss en chans att ta in den fantastiska naturen runt omkring oss. Vi besökte också ett av Whistlers ikoniska vattenfall och plockade lite blåbär i skogen i hopp om att locka till oss en liten svartbjörn men ack så svårfångade de visade sig vara.
Sedan kom gondolturen, en upplevelse som är unik för Whistler. Gondolen, som sträcker sig mellan Whistler Mountain och Blackcomb Mountain, Peak to Peak, är känd för att ha världens längsta spann och erbjuder vanligtvis spektakulära vyer över dalen nedanför. Tyvärr hade vi inte tur med vädret – dimman låg tät över bergen, vilket gjorde sikten dålig. Mjuk svepande moln under oss, över oss och plötsligt omsluter oss begränsar utsikten. Men trots att vi inte kunde se mycket, var känslan av att sväva högt över marken i detta landskap fortfarande imponerande.
När vi nådde toppen var vi omgivna av dimslöjor som gav en nästan mystisk känsla. Det var synd att vi inte kunde se den vidsträckta utsikten som Whistler är känt för, men det skapade också en speciell stämning, där bergen verkade oändliga och dolda bakom dimman. Middagen på Roundhouse Lodge, högt uppe på berget, blev en stämningsfull avslutning på dagen, och vi fick en fantastisk efterrätt.
Under hela tiden var vi på jakt efter björnar, men dimman och vår otur gjorde att vi fick nöja oss med att se korpar, hjortar, ekorrar murmeldjur och höjdpunkten en coyote som dök upp. Även om vi inte fick möta några björnar, var det ändå en dag att minnas och med ett rejält antal steg i kroppen var det skönt att landa i hotellets sköna sängar.