I går bestämde jag mig helt resolut bestämt mig för att jogga hem från jobbet. Nu bor vi ju i Solna och det är ju inte så långt, ja det är ju kortare än till Mariehäll i alla fall.
När jag skriver det här så har en hel del intressanta saker hänt.
Vi har sålt huset till ett bedårande par som tänker bygga om hela rasket, kontraktet skrev vi för ett par veckor sedan efter att de vunnit budgivningen. Vi har tillsammans med köparen kommit fram till att lämpligt datum för övertagandet är om sex veckor. Vi har haft deras entreprenör och arkitekt på plats i huset så de kan planera arbetet som ska göras och till årsskiftet väntar de tillökning.
Sen blev det lite mer spännande de vände sig till mäklaren och ville annullera köpet av huset, som grädde på moset vände sig dessutom mannen till budgivare nummer två och frågade om inte han skulle ta huset...
Skälet var tydligen att deras entreprenör inte kunde inleda arbetet förrän efter nyår. Själv gissar jag på att lyxrenoveringen av huset och ändringen av planlösningen blir lite kostsammare än de räknat med. Huset är ju ett renoveringsobjekt och inget annat. Detta är något som vi varit väldigt tydliga med rätt igenom hela processen.
Ojoj, huvudvärken är på gång... Först trodde jag att det var krångligt att sälja hus, sedan gick allt supersnabbt...
Nu är det tvärnit...
Ska vi betala ett mäklararvode till?!?
Vad händer nu?
Idag på förmiddagen ringer mäklaren och säger att köparen ändrat sig igen...
Nu vill de köpa huset
Jag har hittat glädjen i att vardagsmotionera först riktigt sent i livet. Det började egentligen med att vi skulle bestiga Kilimanjaro, då var det dags att ta sig en riktig fundering på hur det egentligen stod till.
Under åren så hade glappet mellan hur man var i tjugoårsåldern och nuläget blivit ganska så dramatiskt.
Jag har aldrig begripit mig på det närmast maniska intresse som många har för idrott. Jo det är klart att även jag själv höll på med diverse sporter som liten knatte. Jag spelade fotboll i något lokalt uselt lag som hette Ottawa, spelade pingis i Ängby SK och simmade i Stockholms kappsimningsklubb (SKK). Men jag kände inte att det var kul helt enkelt, jag var inte sämst men absolut inte heller bäst.
Mount Everest kommer nog vara ett mantra under det närmaste året och ingen som känner oss kommer slippa undan att höra långa tirader om världens tak.