När jag tänker tillbaka på att jag bott tre år i Gävle så känns det konstigt
Det känns som jag bott här mycket längre!
Det kändes som det tog evigheter att flytta. Jag och mamma hyrde en skåpbil som var helt full med alla prylar och det var ett under att allt fick plats. Jag hade använt tre dagar till att packa mina tillhörigheter i lådor och några stora grejor fick vi vara extra försiktiga med, min spegel och så TV:n. Vi packade upp allt i lägenheten och gjorde den inflyttningsklar. Jag och mamma åkte till Jysk och köpte ett litet bord så jag skulle kunna ha ett litet soffbord på Kungsbäcksvägen. Lägenheten låg precis utanför högskolans område så jag kunde praktiskt taget krypa till skolan.
Det var två veckor till flytt, spännande att göra nya saker!
Mamma ropar att jag ska komma, hon sitter och tittar på TV och säger att mitt hus är med på nyheterna... Det är översvämning i Gävle och lägenhetshuset bredvid håller på att kollapsa helt. Efter en stund så plingar det till i telefonen med ett SMS om att jag ska evakuera lägenheten för att det är katastrofläge.
Men vattnet sjönk undan och jag kunde flytta in men de som bodde i fick inte stanna kvar. De kunde inte ens få tömma sina lägenheter då det var vattenskador i huset och rasrisk.
Det var inte bara översvämningstider det var även Coronatider... Skolstarten skedde på distans och det var bara ca 50% av studenterna som ens bodde i Gävle vid tidpunkten. Jag gick inte ens in i skolan under den första tiden.
Efter ett tag såg blev utbildningen en blandning av distans och på plats och då var jag i skolan.
Vid det först lektionstillfället kändes det märkligt att vi sågs på riktigt, vi var ju alla redan bekanta med varandra men vi hade aldrig träffats på riktigt. det var bara ca 10 på plats av alla klassen som var 63 st. Med tiden så blev det allt fler som kom på plats i klassrummet utbildningen började få en mer vanlig form.
På fritiden så lirade jag dataspel med pappa och hans klan, försökte få tid att träffa mina kompisar och lärde känna min nya stad, Gävle.
Bologneskogen med sina fantastiska ekar och Thomson granar var en riktig idyll där men kan promenera, Thai restaurangen vid COOP eken som hade sin fantastiska röda curry med kyckling. Tiden har verkligen rusat fram och det är svårt att förstå hur snabbt tre år går och såklart Basta som serverade pasta och pizza i världsklass.
En annan kul grej var att jag sökte jobb på bion i stan, Filmstaden men det blev inget. Kanske inte så konstigt de drabbades ju av värsta vattenskadorna och det över ett år att bygga om efter katastrofen. Det var ju deprimerande att jag som älskar bio inte kunde göra det jag älskar mest av allt.
Skolans bibliotek var en oas av rymd och ljus där jag kunde pugga ostört. För mig som bodde på 21 kvadrat utan något egentligt solinsläpp var det ett välkommet mijlöombyte. Det var galet enkelt att gå omkring hemma och såsa i pyjamas hela dagarna så allt som skapade ordning och rutiner var välkommet.
Jag tänkte att tempot skulle vara högt i studierna efter ha snackat med syrran som pluggat samma program men jag klarade av allt bra och det flöt på ungefär som jag tänkt mig. Efter första året i samband med att jag började söka jobb så var jag säker på att jag klarade av pluggandet. Det här skulle gå bra!
Jag trivs bra här i Gävle och här är några bilder från de platser jag brukade sitta och läsa
På min examensdag kände det som om tiden gått sjukt snabbt, hela min identitet kretsade kring att jag var en elev och nu var jag inte det längre...
Om några år kommer jag säkert själv undra vad jag höll på med under min studietid.... Då kan jag ju alltid gå tillbaka hit och läsa på!