Vi har pratat lite med Stina Silverhjärta om hennes ambitioner nu när gymnasiet precis börjat under hösten 2018.

Stina Silverhjärta, du har ju nyligen flyttat till Södermalm i Stockholm, nu har du valt att börja plugga Koreanska, är inte det ett konstigt val?
Nej, inte om man vill plugga i Korea. I Korea är det ingen som kan prata Engelska, och man kan ju inte bara komma in på ett café och säga -Tjena, tjena ge mig en kaffe. Alla skulle ju bara stirra på mig som om jag var galen!

Hur kom det sig att du hittade skolan?
Jag har ju försökt lära mig Koreanska själv innan, tittat på såpoperor och så. Nu under sommaren så var familjen i Kungsträdgården under de Koreanska kulturdagarna. Då träffade vi Cecilia Kim och diskuterade igenom vilka förkunskaper som krävs, vart skolan ligger och hur mycket det kostade att börja plugga Koreanska. Mamma och pappa tyckte det var OK så nu pluggar jag!

Var du inte rädd när du började?
Näe, jag visste ju redan hur man uttalar bokstäverna och sånt på Koreanska. Jag byter ju skola samtidigt nu när jag börjar Gymnasiet, det mesta är ju ändå nytt. Det är ingen press på mig, man får bara ta att allting ändras.

Hur har det gått med studierna i Koreanska?
Det har gått bra, jag känner att jag kan tillräckligt mycket och grunderna sitter redan.

Känns det bättre i Koreanska skolan än Designgymnasiet i Sickla?
Ja, för här har jag redan hittat två kompisar, men jag trivs nästan lika bra i Sickla för jag har hittat bra kompisar även i där. Jag hänger ju med Tindra och Emmy,de är justa. Jag gillar inte riktigt att omge mig med yngre människor, jag kommer bättre överens med folk i min egen ålder eller äldre så jag trivs bra i båda skolorna.

Vad är poängen med att plugga Koreanska? det är ju lite märkligt!
Jag vill kunna resa runt i Korea utan att uppfattas som en turist. Jag vill kunna anpassa mig till kulturen dit jag reser. Det vore en dröm om jag skulle kunna plugga i Korea ett år.

Bara ett år?
Tänk om man skulle kunna flytta till Korea! Men det skulle ju bli dyrt att åka hem på julafton och så. Jag tycker att det är mer realistiskt att tänka att jag skulle kunna åka dit ett år till att börja med.