Under sommaren 2016 tog familjen Silverhjärta sig tid att åka en tur till Hongkong, ett resmål som Peter Silverhjärta länge velat besöka. Ända sedan han läste James Clavells svit med böcker om staden (Shogun, Tai Pan...) så har Hong Kong känts exotisk och spännande.
Nu var det så dags!
De hade en poolavdelning på åttonde våningen på hotellet som inte gick av för hackor. Komplett med bubbelpooler, massagebad och trode eller ej musik. Jag menar då musik under vattnet i den stora poolen! För att komma ut till poolområdet var man tungen att kliva igenom ett litet vattenfall, en naturlig gräns för alla påklädda fluktare.
I Hongkong använder man naturvuxen bambu när man reser byggnadsställningar något som är helt svindlande på mer än ett vis. Tänk er ett svenskt skyddsombud på den här arbetsplatsen!
Efter den obligatoriska turen med The Peak Tram, fotografering på Victoria Peak och besök i alla glättiga butiker så hoppade vi i en taxi och drog till Stanley. Stanley är en ort som ligger på sydsidan av ön Hongkong, lite mindre, lite lugnare. Efter besök på marknaden och en rundvandring i stan var det baddags på Stanley main beach. En strand som verkligen är värd ett besök.
På kvällen vandrade vid runt i Tsim Sha Tsui och när vi kom ner till Victoria harbour var det väldigt tydligt att det inte rörde sig många västeuropeer ute på kvällarna i Hongkong. Vi var ju upptagna med precis samma sak som dem... Att fånga Pokemon! En kvinna närmade sig freja och frågade om det var ok att fotografera, Freja svarade vänligt att det var helt OK. Men Freja fick ingen kamera, istället tog kvinnan henne under armen och flinade upp sig! Hon ville inte ha hjälp att fotografera, hon ville bli fotograferad tillsammans med Freja.
Snart så var det fotokö, alla ville bli fotograferade tillsammans med familjen Silverhjärta, den där märkliga familjen i Victoria harbour...
Man pratar ju om Big Burger index och att Mc Donalds har samma kvalitet världen över, man kan ju lura sig att tro att även menyn är densamma världen över. Men det kan jag berätta att den inte alls är och att den regionala influensen är mycket påtaglig i Kina kan jag vittna om. Jane kliade sig i huvudet åtskilliga gånger innan hon lyckats betälla något som liknade hamburgermenyer till famlijen.
Gatumiljön äv verkligen häftig i Hongkong, det är nästan som om man vore luftlandsatt i Bladerunner! Nudelförsäljare och reklamskyltar överallt, och människor som glider fram i horder, alla på väg till... ingenstans.
Maten blev snabbt en riktig utmaning, Freja åt snällt men Stina hatade verkligen det som serverades. Kinamat är helt enkelt äckligt, och all mat som serveras var det fel på. Själv så tycker jag att maten smakade riktigt bra även om jag stundtals blev lite förvånad över hur maten presenterades. Rätten här ovanför är ett bra exempel:
- Det är inte potatismos på toppen, det är ägg
- Det är inte en köttbit under ägget, det är ris
- Det är inte bönor, det är Aloe vera frukter
Vi lurar ju lätt oss själva att tro vi är lite bättre än vår omgivning, hongkong är ett riktigt wake-up call. Det är helare, renare och mer välstädat i Kina. Dessutom är MTR - tunnelbanan modernare och fungerar helt klanderfritt i storstaden, det finns anledning att fundera över hur det egentligen står till här hemma i svedala om vi inte vill bli helt frånåkta.
Vi åkte till The New Territories ut mot flygplatsen för att se den jättestora Buddhan. När man ska till Tian Tan Boeddha kan man välja på att vandra en dag eller så åkerman linbana. Såklart var det de-lux treatment och vi åkte en gondol med golv av glas! Jag tror att Jane fick lite känning av svindel även om hon envist vägra att medge det.
Väl framme så inser man hur enorm den där figuren egentligen är, den når 475 meter över havet! trappen upp till buddhan får mig att känna mig som en deltagare i den nya Indiana Jones-filmen! Uppe vid basen på statyn väntar både en fantastisk utsikt men även mindre väktare som bär med sig gåvor till Buddha.
Man kan gå upp några våningar så man kommer ganska när buddhas stortå! Inte illa det!
Kineserna har en kärlek till rökelse och då är det inte de där små fjuttiga pinnarna jag pratar om. Det är tvåmeterspjäser man ogenerat eldar upp och här är det minsann inget prat om miljöpåverkan inte. Fire away! I bakgrunden så ståtar Tian Tan Boeddha
Inom promenadavstånd från Tian Tan Boeddha ligger ett tempel, De tio tusen buddhornas tempel. Här är det ganska stimmigt med många nyfikna besökare som sträcker sig över varandra för att se en liten glimt av någon munk. Restaurangerna ligger i länga rader inne på tempelområdet och andligheten känns kanske inte så enormt närvarande.
Här kommer jag och Stina travande utför trappen och som ni ser så går det 1000 turister på varje troende.
Jane, min fantastiska hustru är lika fin fortfarande efter tjugofem år av äktenskap. Hon var riktigt tapper under resan, och så fick hon lära sig vad soldateld är för något...
Såklart måste man ju pröva att resa som lokalbefolkningen och hur märkligt det nu än låter så åker många rulltrappa till jobbet... Ja det är så att gångbanorna är skillda från biltrafiken på många platser och då är det även vanligt med rulltrappor. Den längsta sträckan med ulltrappor är över två kilometer, ja det är ingen felskrivning! Men sanningen är att man tröttnar på att kika in genom de fönster man åker förbi ganska så snabbt, en rulltrappa förblir en rulltrappa.
Tre damer i tunnelbanan på väg för att göra nattmarknaden i Hongkong. När vi kom fram så var det bara spågummorna och glädjeflickorna som fortfarande gjorde affärer. vad vi inte begripit var att det var en tropisk tyfon på väg in.
På nyheterna var det värsta pådraget och all lokaltrafik stod stilla. Men vädret blev inte sämre än normalt svenskt skitväder, det får mig att tro att vädret inte är så illa ändå. Det kanske snarare är så att man bygger lite sämre och att palmbladen är lite större vindfång än granbarr. På morgonen var vi ute och promenerade i en folktom stad, där vi, strykarhundar och fiskargubbarna var de enda som vågade sig ut i det lätta och behagliga regnet.