Jane och Peter upplever sensommaren i vackra, romantiska Paris
Efter en sommar i Stockholms skärgård med fantastiskt väder så kommer en sensommar utan barnen. Freja har flyttat till Skokloster och Stina pluggar i Gävle. Då passar Jane och Peter Silverhjärta på att resa en vecka till Paris.
Eiffeltornet
Alla känner ju redan till landmärket som är lika känt som frihetsgudinnan. Det 330 meter höga Eiffeltornet byggdes 1889 och anses vara ett mästerverk av stålkonstruktion.
I samband med världsutställningen skulle ett enormt landmärke uppföras: Maurice Koechlin och Emile Nougier, de två ingenjörerna från Gustave Eiffels kontor, planerade kolossen. 7 300 ton stål, 1 700 trappsteg och 18 000 ståldelar användes för att skapa ett mästerverk som fortfarande väcker förundran. Från var och en av de tre nivåerna som befinner sig på 57, 115 och 276 meters höjd kan vi njuta av den fantastiska utsikten över staden. Två olika hissar tar dig upp till den högsta platsen och hela vägen upp slås man av vilket otroligt skickligt hantverk och ingenjörskonst man beskådar utifrån konstruktion, hållfasthet men också skönhet. En tanke går också till alla de arbetare som jobbat med att få tornet på plats en gång då det begav sig. Man kan också förstå den stolthet Gustave Eiffel känt när han satt i sin lilla lägenhet i tornets topp och njöt av soluppgång och solnedgång högt över alla de som motarbetat och kritiserat honom under så lång tid.
I dag är det svårt att tro att 300 intellektuella och konstnärer beskrev byggnaden som ”värdelös och monstruös” när Eiffeltornet invigdes.
Vi rekommenderar att alla som tar sig upp i tornet åket till toppen för utsikten är verkligen spektakulär och att ni sedan går ner en del av trapporna för att få njuta av lite fransk ingenjörskonst.
Pantheon
Pantheon blev en verkligt trevlig upplevelse, vi promenerade bara förbi utan att veta vad vi skulle stöta på. Byggnaden är enorm och det är svårt att förstå hur de gigantiska kolonnerna som håller upp de välvda taket faktiskt är. Perspektivet bli helt stört av att allt är så stort. När vi går upp på taket så förstår vi lite bättre, trapporna tar aldrig slut! Väl uppe på kyrktaket så breder sig Paris siluett ut sig på ett fantastiskt vis. Salarna i Pantheon är fulla av fantastiska skulpturer och väggmålningar.
Pantheon finns ju i Rom och att det fanns något motsvarande i Frankrika hade vi inte en aning om, ett tempel avsett för alla gudarna.
Det är lätt att förlora sig i små detaljer och samtidigt slås av det otroliga hantverk som skapats av skulptörer, konstnärer och byggnadsingenjörer. Man blir medveten om sin egen litenhet och ödmjuk inför människors förmåga att skapa och bygga när man har ett gemensamt mål.
Mitt i det enorma utrymmet hänger de en pendel som sakta svänger fram och tillbaka. Pendeln har svängt sedan 1922 och rörelsen skapas av jordens rotation. Under templet så finns det en krypta som inte är öppen för allmänheten. Där ligger bland annat: Voltaire, Rousseau, Victor Hugo, Émile Zola, Jean Moulin, Louis Braille, Marcellin Berthelot och Marie Curie.
Luxenbourgparken
I parken kan man strosa runt och titta på folk, käka en macka och bara njuta. Det är häftigt att se att man i parken inte bara har härliga bänkar att sitta på utan att man har satt ut en mängd olika stolar så att man kan samlas i större sällskap eller som man ser på många ställen ensamma människor som slår sig ner, njuter av grönska, blommor och fina vyer enbart i sällskap av en bok och något gott att dricka. En plats för vila, rekreation och umgänge.
Ett kul inslag är att de hyr ut segelbåtar som ungarna kan segla med i den stora dammen framför slottet. Där pågår intensiv aktivitet vilket roar många av parkens besökare. Det är förvånansvärt lugnt även om det pågår både intensiva diskussioner mellan äldre män, familjer eller kompisgäng som har kul tillsammans eller soldyrkare som intagit en bakåtlutad stol som med slutna ögon njuter av här och nu.
Det är något som vi upplever genomgående i Paris att det är lugnt utan stress förutom i trafiken då. Det är inte bara en utan flera gånger Jane Silverhjärta varit nära att få en smäll av motorfordon som stryker längs trottoarerna. Tur att Peter Silverhjärta har benkoll på frugan och vart hon sätter fötterna.
Mont Saint Michelle
Jane och Peter Silverhjärta tog en tur till Normandie, närmare bestämt till Mont Saint Michelle där de knatade runt en hel dag. Ön syns på flera mils avstånd och känslan är närmast att resa till en stad bland molnen.
Skyttelbussar tar besökarna de sista tre kilometrarna fram till kustlinjen och många av de som kliver av bussen har något som närmast är att beskriva som en religiös upplevelse. De blir stående där vid bussen stirrande på klostret där högt högt uppe.
Klostret besöks varje år av ett stort antal turister men Peter och Jane Silverhjärta har tur att vara på plats när strömmen av turister är mindre. Att besöka ön och klostret är verkligen att göra en tidsresa och det är lätt att föreställa sig både riddare, gästabud och religiösa historiska händelser i de väl bevarade byggnaderna. Om du ser förbi gatan med souvenirbutiker och insuper miljön både utomhus och inne i alla vackra byggnader så blir det en dag av historiska vingslag och fantasin löper amok om vad som kan ha utspelats här under alla århundraden då ön både varit kloster, fängelse och idag är ett aktivt munkkloster.
Utsikten är magisk, när tidvattnet har lämnat ön blottläggs stora sanddyner som gömmer både kvicksand och stenar. Detta lockar många till att försiktigt ta sig ut på sidan av ön för att kunna få ännu bättre vy av öns storhet. Med kladdiga skor klafsar Jane och Peter Silverhjärta glatt runt för att hitta den perfekta bilden av den mytomspunna ön. De som väljer att stanna över natten får säkert ett häftigt skådespel när tidvattnet kommer och separerar ön från fastlandet helt. Dessutom måste det vara en otrolig bonus att kliva upp tidigt och se soluppgången nalkas över Normandie.
Saint Germain de L´Auxerrois
Kyrkan har en lång och brokig historia, den första platsen för tillbedjan här var ett litet oratorium som grundades på 400-talet till Saint Genevieves ära (Hon är Paris skyddshelgon). Den ursprungliga enkla kyrkan ersattes av en stor kyrka i mitten på 500-talet. Den kyrkan brändes ner av Vikingar i slutet på 800-talet. Kung Robert II återuppbyggde kyrkan som sedan i olika etapper byggts till för att få sin slutgiltiga form under 1600-talet. Den dominanta stilen i kyrkan är gotisk. Under revolutionen användes kyrkan som foderbutik, tryckeri och även polisstation.
Under slutet av 1800-talet så stängdes kyrkan och den användes då som en damklubb av socialistpartiet.
Efter Notre Dame branden 2019 när den katedralen totalförstördes så används den här kyrkan som ersättare och det är nu regelbundna gudstjänster här istället.
Katakomberna
Under Paris så finns det massor av tunnlar, kusliga tunnlar! Katakomberna i Paris är förmodligen ett av de mest kända tunnelsystemet i hela världen. Ingången är vid "benhuset" på Avenue du Colonel Henri Rol-Tangy i Quartier de Petit-Montrouge. Det ligger i Paris 14:e arrondissement som är i södra delen av Paris.
Vi får passa på att tacka alla de avlidna parisare som ligger här och skapar en kuslig stämning för oss turister, det är verkligen något i hästväg.
Katakombernas var ursprungligen ett stenbrott. Redan före Kristi födelse hämtades byggmaterial här och materialet till en stor del av Paris antika byggnader kommer härifrån. Förutom sten för vägar och murar utvanns också andra material som exempelvis gips och lera. Från och med 1100-talet och framåt slutade stenbrottet att vara ett dagbrott och schakt som var upp till 35 meter djupa sprängdes. Småningom blev de underjordiska stenbrotten långa tunnlar som sträckte sig mot Paris centrum.
I dag är tunnelsystemet som en gång skapades genom stenbrytning över 300 kilometer långt. Det fanns en stor oro bland Parisborna för att stenbrotten skulle kunna leda till att byggnader rasade samman i stora slukhål. Många föreslog att gruvhålen skulle fyllas igen, i vissa fall uppstod det faktiskt skador på vägar och byggnader på grund av att marken var underminerad.
1785 upphörde utvinningen av sten och stenbrotten stängdes för gott. Samtidigt stängdes många kyrkogårdar i centrala Paris och de begravda personernas kvarlevor behövde en ny viloplats.
Man beslutade därför att placera benen i stenbrotten. Där benen började placeras kallas idag för ”Barriere d’enfer”, vilket kan översättas med ”Barriären till helvetet”. Från 1785 placerades enorma mängder av ben här. Den dåliga hygieniska situationen på de överfulla kyrkogårdarna gjorde att en mer permanent lösning behövdes. Bara en kort tid efter att kroppar begravts på kyrkogårdarna behövde de grävas upp igen, halvruttna för att flyttas till Katakomberna. Lösningen blev att många kyrkogårdar stängdes och benen flyttades till Paris Katakomber.
Omkring två kilometer av de tidigare tunnlarna är nu tillgängliga som ett museum, vars ingång ligger vid Place Denfert-Rochereau. Det är en märklig känsla att ta sig ner i katakomberna, det är många trappsteg ner men tillslut är vi där. Man fylls både av vördnad och respekt inför alla de 6 miljoner människor i form av skelettdelar som ligger där som en ryggrad som stolt och starkt lyfter Paris på sina axlar. Det är också lite makabert att i trånga gångar vandra mellan skelettdelar och religiösa inskriptioner men också lite spännande och man slås av tanken av hur många livsöden och så många historier som skulle kunna berättas
Förutom museet är katakomberna stängda för allmänheten. Än idag har många av tunnlarna inte utforskats fullt ut och det finns ingen fullständig karta över Paris katakomber.
Det finns dock personer som ägnar sig åt Urban exploration. De tar sig in i det enorma underjordiska nätverket utan tillstånd. ”Katafilerna”, som de kallas i Paris, tar en stor risk när de gör det, eftersom det är svårt att hitta utgången i det snåriga systemet. Några har försvunnit och aldrig kommit tillbaka...
Spookey!
Latin Quarters
Jane och Peter Silverhjärta bor i Latin Quarters och de små smala butiksgatorna är verkligen charmiga och fulla av karaktär. Närmare Sein är det mer pubar och krogar men stämningen är fortfarande lika intim och mysig. Ett måste är Rue de Mouffetard där restauranger, pubar, små delikatessbutiker och en härlig öppen marknad.
Varje morgon tar Peter och Jane Silverhjärta en promenad till Rue de Mouffetard för att välja ett nytt café för att avnjuta Le Petit Dejuner, frukost. Oftast blir det fransk frukost med färskpressad juice, kaffe, croissant, en liten skål med gott franskt bröd, lite sylt och smör. Ibland lyxar Jane och Peter till det med en omelett för att stå sig stark inför dagens långa promenader i Paris olika stadsdelar.
Louvren
Alla vill väl se Mona-Lisa eller?
Över 35 000 mästerverk från alla tider kan beundras på Louvren. Museet lockar besökare under dygnets alla timmar med sin karakteristiska superhäftiga pyramid av glas och sina spelande fontäner. Konstmuseet ligger i kungarnas tidigare residens, tänk att kungar en gång bott här!
Förutom Leonardos ”Mona Lisa”, Venus de Milo, skulpturer från Grekland, målningar från olika epoker och islamiska mästerverk presenteras här. Louvren är ett av de mest besökta museerna i världen. Louvren har cirka tio miljoner besökare varje år!
Jane och Peter Silverhjärta strosar fram där tillsamman med väldigt, väldigt många turister som ivrigt försöker få en liten glimt av några av världens mest kända konstverk. Men den där glimrande känslan av att vara med om något speciellt infinner sig inte riktigt. Tavlorna kan alla ju se bilder av i lugn och ro hemma på datorn eller TV:n. På Louvren är det trångt och det är alltid någon som kommer och ställer sig framför en så fort man stannar för att titta på något.
En positiv överraskning är att Louvren inte bara ställer ut konst, det finns utställningar av statyer, mumier, muraler, keramik, mattor och mycket mycket annat.
Triumfbågen
Triumfbågen är ett av de där klassiska landmärkena i Paris, en jämförelse kanske kan vara pinnen vid Sergels torg i Stockholm... nja kanske snarare Piccadilly Circus är en bättre jämförelse. Napoleons Triumfbåge symboliserar hans militära bedrifter är ju verkligen något alla känner igen.
Men i en stad där så mycket är spännande fick det räcka med att se triumfbågen på avstånd den här gången.
Notre dame
Kyrka som så tragiskt brann för några år sedan håller på att byggas upp igen.
Katedralen, där det en gång stod ett gallo-romerskt tempel, är ett mästerverk i gotisk arkitektur och erbjuder oändliga skatter av artefakter inuti. Det gotiska mästerverket byggdes mellan 1163 och 1345. Notre Dame är synlig på långt håll med sin magnifika siluett och ligger magnifikt på Île de la Cité.
Den ärevördiga kyrkobyggnaden med sina underbara rosetter användes för rådsmöten och teaterföreställningar samt för kungarnas kröning.
Nu när katedralen håller på att renoveras så är ett besök överflödigt, de släpper inte någon nära Notre dame och området är en byggarbetsplats.
Sacre Coeur
Den bländande vita kyrkan Sacre Coeur tornar upp sig över konstnärskvarteren Montmartre. Det är många trappor som behöver besegras innan toppen är nådd. Från den nybysantinska pilgrimskyrkan kan du njuta av en obeskrivlig utsikt över hela Paris, utsikten är verkligen storslagen. Efter att ha besökt många vackra kyrkor där interiören, skulpturer, målningar och otroliga fönster får dig att nästan tappa andan är besöket på kullen mer att beundra exteriören på denna vackra kyrka. Kyrkan byggdes som en hyllning till Jesus heliga hjärta, Sacré Coeur.
Människor möts också på trapporna på eftermiddagar och kvälla för att njuta av den särskilt romantiska utsikten över Paris takåsar, att umgås med vänner och bara för att ha kul.
Passa på att besöka tornet, det är värt arbetet. Du når tornet via en smal trappa som tornar sig upp som en spiral och strax under 300 trappsteg tar dig upp till den stora kupolen och en magisk utsikt över Paris.
Men det går säkert tre stycken ficktjuvar och bedragare på var hundrade turist. Passa er!
Monmartre
Konstnärs- och nöjeskvarter i Paris som många idag tycker kan vara en turistfälla men faktum är att det är otroligt charmigt att promenera runt på små kullerstensgator i kvarteren runt Montmatre och Place du Tertre, torget där konstnärerna slår upp sina stafflier för att tjäna ett par extra Euro att lägga i plånboken och där de alla önskar måla av just ditt porträtt.
I dessa kvarter har fantastiska konstnärer som Picasso, Van Gogh och Mattise spenderat delar av sina liv och berikat historiken i just detta område i Paris. Vi njuter av att promenera runt och kika på de pittoreska husen och insupa den goda stämningen. Här sätter vi oss ner och njuter av en kastrull med musslor, en öl och att vila ögonen på glada och positiva människor som njuter av sin lediga tid.
Om du är en fan av Amelie i Montmatre så är det ett måste att besöka dessa kvarter och utmana dig i områdets alla branta trappor. I detta område finner du även den klassiska Moulin Rouge med sina cancan-dansande ensembler som roat människor under decennier.
Stadens caféer
Alla käkar baguette i Frankrike. Ja, det stämmer faktiskt. Vi bestämde oss för att inte boka in frukost på vårt hotell i Latin Quarters utan vi bestämde oss för att varje morgon ta en promenad till ett nytt område och ett nytt café. Det var ett mycket bra beslut och vi spenderar nu en stund varje morgon med att äta le petit dejuner med en god kaffe, färskpressad juice, gott bröd och en croissant som smälter i munnen.
Det är många parisare som gör just så och det är en härlig stund att uppleva olika stadsdelar och att se Paris vakna framför våra ögon.
Lokaltrafiken
Metron är ett gytter av linjer som går lite hipp som happ. Biljettmaskinerna är helt olika beroende på vilken station man befinner sig på. Vissa tunnelbanor är moderna andra skramlar runt som om de inte renoverats på de senaste femtio åren. Linjerna går bara små snuttar och det blir mycket promenader i tunnelsystemen som knyter ihop de olika linjerna med varandra, för många tunnelbanebyten blir det.