Kungsleden 2017 Abisko - Kebnekajse
Under vår första semestervecka, första veckan i juli 2017 drog familjen iväg och vandrade en fjärdedel på kungen av alla vandringsleder - Kungsleden. Leden som sträcker sig från Abisko i nordligaste Lappland till Hemavan i Storumans kommun i söder. Veckan innan vi gav oss iväg var Kungsleden nationella nyheter, våren är en månad sen och det är snörekord i nordligaste Lappland. På delar av leden ligger det nästan två meter snö och fjällräddningen har fått undsätta nedkylda vandrare på väg till Kebnekajse.
Najs!
Etapp1 Abisko - Abiskojaure (15 km)
Kungsleden anlades efter initiativ från Svenska Turistföreningen vid sekelskiftet 1900. I STF:s årsbok 1900 beskriver föreningens sekreterare Louis Améen att styrelsen ritat ett streck på kartan mellan Torne Träsk och Kvikkjokk, och sagt att "Här ska bli kungsvägen genom Lapplands fjällvärld". Den första delen anlades mellan Abisko och Kvikkjokk och de första stugorna var Abiskojaure- och Kebnekaisestugorna 1907. Vi kom fram i sådär lagom tid på förmiddagen och vi packade av alla våra prylar. Nattåget ombesörjt av SJ fungerade fantastiskt och jag kan inte låta bli att tycka lite extra om det rogivande ljudet av att åka just tåg.
Det finns två Abisko tågstationer man ska inte kliva av på den första stationen, Abisko Väst utan på den andra stationen som praktiskt nog är nästan precis där Kungsleden startar! Märkligt att en liten håla som Abisko har flera tågstationer... Man vill ju inte slösa bort en massa energi i onödan när man ska gå 110 km under de kommande dagarna.
Leden är tydligt märkt med röda färgpluppar lite här och var, ofta går sommar och vinterled tillsammans och då har man stora spröt att följa. Till att börja med så är det lite som vilken skogspromenad som helst. Vädret är bra och solen gassar på ordentligt, humöret är på topp. Vi fyllde på våra vattenflaskor i flera av de strida fjällforsarna under dagen och stannade för att vila på Dag Hammarskölds första vackra meditationsplats. En underbar klippa med utsikt över fjäll i fjärran och forsens brusande dån omringade av små krumma fjällbjörkar. Det är första dagen så det blir en del att justera in ryggsäck mot kroppen och att anpassa kläder efter väder och ansträngning. Trangiaköket plockas fram för lunch och fikapaus och vi förvånas över värmen denna första sträcka på leden vilket sedan skulle visa sig vara den varmaste dagen på vandringen.
När vi gått halva vägen så kommer vi upp på en skogsväg (något som är vanligt på vissa delar av Sörmlandsleden), vilket inte var riktigt vad jag trodde om Kungsleden. Jag trodde vi skulle vandra i vildmarken på riktigt! Hela tiden! Det är helt klart så att de som en gång anlade leden tänkte att man ska gå den från söder till norr och inte tvärt om. Vi ser fjällstationen långt innan vi är framme, vi får nämligen passera den och gå ytterligare ett par hundra meter innan vi kommer fram till en fin hängbro där vi torrskodda kan komma över till stationen.
Väl framme i Abiskojaure var det så dags för famlijen att slå upp vårt nya tält för första gången, Peter och Stina hade redan tränat några gånger, hemma och i Blekinge men för Jane så var det första gången hon verkligen behövde fundera över hur tältet fungerar. Att ställa upp tält skulle visa sig bli en aning mer komplicerat än vi tänkte oss. Regnet svepte in med ett sövande smattrande mot tältduken och det var skönt att lägga sig och vila efter första dagens vandring. Kylan kom krypande under natten men vi sov gott i sovsäck och underställ.
Förvånande nog så var det en hel del mygg vid fjällstationen, när någon påpekade för stugvärden att de blivit myggbitna så frågade stugvärden om personen ifråga verkligen tvättat sig... End of story.
 |
 |
| Att åka nattåg är både kul och rogivande. | Abisko är inte direkt något turistmekka |
 |
 |
| Början - eller Slutet på Kungsleden, allt beroende på hur man väljer att vandra | Man går praktiskt taget från periongen rätt ut i bland grönsakerna |
 |
 |
| En frisk och stark Jane Silvehrjärta som ser fram mot nya utmaingar i vildmarken | Den första meditationsplatsen på Dag Hammarskiölds led, det är vackert värre |
 |
 |
| I början av vår vandring är vegetationen fortfarande kraftig och leden är ordentligt upptrampad | Det är lätt att gissa vad vi kommer vara med om, överallt ser man snöklädda fjäll på avstånd. På strategiskt valda plater finns det hängbroar |
 |
 |
| Man kan lätt ana att vi kommer behöva vada över breda forsar och det verkar vara gott om vatten | Spångarna är breda nog för att kunna cykla på dem i närheten av Abisko |