Tält från Mountain Hardwear
Vi hade funderat på att byta ut vårt tält, ett fantastiskt silverfärgat kupoltält från Everest som tjänat oss väl under många år. Men Everesttältet var skrymmande och vägde på tok för mycket. Addnature hade utförsäljning på tält och vi bestämde oss för att slå till. Vi köpte inte ett, utan två ultralätta tvåmannatält från Mountain Hardwear, Viperine II.
Hemma i trädgården så slår pappa Peter upp ett av tälten med Stina, det går som en dans och när tältet är på plats så flyttar Stina in. När kvällen kommer så övertygar Stina Jane om att de ska övernatta i trädgården, tältet är ju sååå fint! Sagt och gjort Jane flyttar ut i tältet öfr att övernatta tillsammans med lillbusan.
Senare på kvällen kommer freja och frågar mig om jag tror att även hon skulle kunna få plats i tältet... Inte en chans! Två personer får precis plats i de där tälten. Den snälla pappa Peter ställer upp ytterligare ett tält så att även Freja ska kunna sova utomhus.
Ja, en helt vanligt kväll hos familjen Silverhjärta.
Ett baksetlag går med en smäll
Solna Vikings flickor 96 hade ett B-lag som Freja var enormt aktiv i. Laget hävdade sig inte tillräckligt bra i ligaspelet och det var betämt att laget skulle upplösas. Några av flickorna hade blivit erbjudna att ta en fast plats i A-laget om de ville, en av dessa var Freja, men hjärtat klappade starkt för det egna laget. Som avslutningsaktivitet så hade alla familjerna bestämt att vi skulle åka till Spanien och spela en basketturnering. Meryem "Maria" Gultekin peppade tjejerna till max och stämningen var verkligen på topp när vi landade i Lorette del Mare. Maria är proffs idag och spelar i som point guard i Samsun Canic i Turkiska ligan.
Tjejerna bleknade dock när de slulle spatsera in med Svenska flaggan och representera Sverige, här var det verkligen dags att skärpa sig, och det var ju flera hundra på läktarna.
Som det nu blev så gick det vaerkligen bra för laget som slutade på andra plats! Och någongstans där bland alla Solnas buklor så finns det en från Spanien som Freja var med att bärga. En annan sak som följde med hem var två glada solbrända tjejer med flätade frisyrer med klädsamma band i.
Jämtlandstriangeln
Vi kom en dag tidigt och tältede, det snöade under natten?
Vi gick upp till Helags fjällstation första dagen. Etappen är enligt skyltningen ca 12 kilometer men jag gissar att den är längre i verkligheten. vi var alla vid gott mod när vi kom fram till fjällstationen. Efter vi rest tälten och kommit lite till ro så förklarar Stina (8) att nu har hon promenerat färdigt!
Resten av familjen blir lite besvikna då vi egentligen planerat at vandra vidare till Sylarna.
Jane som är familjens mest militante vandrare fick något enormt besviket över sin blick och hon lyckades tjata fram att vi ändå kunde göra en liten topptur.
Sagt och gjort så gav vi oss iväg uppför fjället och vi var vid gott mod de tre första timmarna...
Sen blev det fasligt brant och både stina och Freja ville helst vända om och gå ned istället. Men jane gick helt enkelt inte att stoppa! Hon mpste fått toppfrossa eller något liknande. Väl uppe på toppen så var det riktigt lugnt och fint. Vi kunde lugnt och fint fika i lä innan vi knatade söderöver igen.
Nnere på fjällstationen fick vi reda på att toppturen är ungefär 11 kilometer och har en höjdstigning på över 700 meter. Hm, inte så konstigt att vi blev lite matta.
Nu var Stina ändå mindre sugen på att vandra. Vi tog en dagstur mot Sylarna bara för att röra på oss lite men mer egentlig vandring blev det egentligen inte. så kan det gå när man har med sig kids i naturen.
Vi kom ner tidigt och vi tog in på hotell? Sen hade vi en fantastisk vecka i stugan? Stämmer det eller är det ett annat år?