Den fantastiska bilen
Vid den här tiden så har familjen en fantastisk blåmetallic färgad Volvo 740 utan katalysator och tjafs. Den inhandlades för sju tusen svenska riksdaler och den gick som ett spjut. När vi köpte bilen hade den gått tjugo tusen mil, vilket innebär att den knappt var inkörd. Den här Volvon kände pappa Peter på sig att den skulle gå många många fler mil, typ tjugo tusen till.
Allt var inte bara frid och fröjd med att köra runt i en gammal bil. I vårt fall handlade det om innertaket. Det var som fnöske och kidsen (speciellt Stina) tyckte det var spännande att rita i taket på bilen, följden var stora repor där tyget helt enkelt sprack. Det såg ju för djävligt ut!
Pappa Peter bestämde att det var dags att slita ner innertaket... Bieffekten var att det torra skumgummit som satt kvar i taket mjölade sig och det gillar man ju inte. Geniet Peter strök tapetklister i hela taket på bilen för att skiten skulle sitta kvar på plats. Det funkade jättebra, i en vecka typ... Det där skumgummit har inte sett någon fukt sen bilen var helt ny och resultatet var att det snöade i bilen när man är ute och åker med nedrullade rutor (ac är lyx för klena typer).
Den här bilen litade vi så pass mycket på att vi valde att åka på fjällsemester till Härjedalen under en vecka i juli månad 2007.
En vecka i Funäsdalen
Vi hyrde för första gången en stuga i Skarvliden precis utanför Funäsdalen. Stugan var inte direkt av den modesta typen, den hade rikligt med träsniderier och inte mindre än fjorton bäddplatser fördelade på tre våningar. Två tv-rum med diverse bekvämligheter och försedda med satellit-tv! det fanns en spaavdelning som verkligen gjorde skäl för namnet, här kunde man bada bubbelbad och kolla ut över fjället med en kanonutsikt. Ungarna gillade speciellt det härliga barhänget i anslutning till köket där man kunde beställa chips och läskeblask av en munter mamma Jane.
Under veckan i Funäsdalen bestämde vi oss för att vara riktigt aktiva och köra Silverhjärtas Seven Summits.... Ja, nåja... vi bestämde oss för att vandra uppför ett antal riktigt långa uppförsbackar...
Svansjökläppen
Ganska enkel vandring och underbar utsikt. Den som har en riktig bil (typ en Volvo 740) som man verkligen litar på, då kan man bränna rakt upp på fjället och slippa gå bland myggen i fjällbjörksskogen. Under den här turen så kom vi underfund med att Freja kanske är den som är starkast av oss alla i familjen (något som bekräftats många gånger senare).
Ramundberget
Vi kom dit för sent så liften som skulle bära oss till toppen hade slutat gå... Vi gick uppför den svarta pisten och Jane var ganska sur på pappa Peter för att han släpade ut familjen på ett så galet upptåg. Ungarna däremot var allt annat än sura. De tyckte det var helkul att gapskrattande rumphasa nedför den branta backen i duggregnet.
Flatruet
Ett vidsträckt fjäll typ som en tundra helt öppet, helt öde men vackert i sin karghet. Det går att åka bil över Flatruet om man har tur, när vädret är dåligt så stängs vägen.
Kesubon (Ljungdalen)
Kesubon är ingen topp utan ligger vid foten av Helags. Vi gick dit för att låta Freja komma tillbaka till ett ställe där många ville att hon skulle döpas. Vi vandrade up till Helags fjällstation för elva år sedan, då var Freja bara några månader gammal och vi tänkte att det kunde vara kul för henne att få komma tillbaka. Det är så att den enkla kaffestugan vid det enormt natursköna Kesubon även säljer fantastiskt goda våfflor med hjortronsylt på.
Mittåkläppen
Mittåkläppen har en stor igenkänningsfaktor. Det är en helt fantastisk vandring upp på ett fjäll som inte riktigt liknar något annat fjäll. Lagom vandring även med barn och de nu är motiverade. Om de inte är motiverade så får man leka gissa bajset... Leken går till såhär.
- Jag är trött!
- Titta där! Det är en stor bajskorv!
- Jaaa, den är jättestor!
- Vad kan renen som har bajsat den heta?
- Bengt!
Evagraven
Evagraven är en djup spricka i berget vid Messlingen. Området är lite som Sveriges Grand Canyon i miniatyr. Det ser helt sjukt ut med pelarklippor, forsar, glaciär och hela kittet. Dessutom finns det en berättelse som barnen har burit med sig genom åren. En sägen om platsen är att en samekvinna vid namn Eva omkom under en snöstorm. Hon hade ingen sikt och störtade med ett renspann och en ackja, utför ravinen.
Efter en vecka med fantastisk mat och härliga dagsturer i omgivningen så var det dags att säga adjö till fjällvärlden för den här gången.
Resan från Fjällen
Vi gav oss iväg på en riktig satanstur i bil från Funäsdalen raka spåret till Göteborg där vi stannade till för en heldag på Liseberg till barnens enorma glädje.Systematiskt tog sig barn såväl som vuxna igenom alla och då menar jag verkligen alla karuseller, radiobilar berg och dalbanor och spelstånd som nöjesparken har att erbjuda. Freja åkte både Balder och Kanonen, en riktig liten tuffing. Som avrundning så vann barnen var sin jättestor rosa pantern. Den var lika stor som ungarna själva!
Innan sommaren var över hade vi både hunnit passera Skåne och Blekinge. Ingen rast, ingen ro.