Fjällen 2012 Freja Silvrerhjärta

 

Vintervandring med Freja

Freja Silverhjärta hade pratat med pappa Peter Silverhjärta ett par gånger och sagt att hon saknade de äventyr vi alltid gjorde när hon var yngre. Och så får det ju såklart inte vara, äventyr ska man ha ibland. Därför planerade vi in en fjällvandring under höstlovet. Det blev en spännande och lärorik tur för både Pappa och dotter.

Förberedelser inför äventyret

Vädret kan ju vara lite hur som helst under senhösten i fjällen och jag funderade en hel del på om vi skulle skaffa oss snöskor. Det kan vara barmark men det kan även vara en meter snö om det vill sig illa.

Enafors femdygnsprognos

Vi visste att det kommit en del snö och att det fanns risk för riktig kyla, det verkade som om det kunde bli femton minusgrader. Att det kan vara tufft att ligga ute under vintern vet alla som gjort militärtjänstgöringen, minsta lilla aktivitet blir till en utmaning. Kylan i sig kan vara livsfarlig, och marginalerna blir mindre än under sommaren.

Freja Silverhjärta brydde sig inte så mycket om sin packning innan vi åkte, det var mest pappa Peter Silverhjärta och mamma Jane Silverhjärta som tjatade om hur viktigt det var att bekanta sig med innehållet i ryggsäcken. Att ha rätt kläder med sig och att hitta i beckmörker kan vara skillnaden mellan liv och död om det verkligen krisar till sig.

-Jaja, det blir nog bra ska du se lilla pappa...

Vi tog en tur till adnature för att köpa snöskor men det visade sig att det var för tidigt på säsongen och att de inte hade några bra alternativ att sälja till oss. Det skulle säkert gå bra ändå... Tänkte vi ja!

Vi hoppade på nattåget och åkte upp till Enafors, ingången till den fantastiska fjällnaturen. Vintern var redan på plats, med besked! Det låg en halvmeter med snö och det var en fem-sex minusgrader. När jag googlat Enafors så får man bara träffar på stationsbyggnaden och jag har undrat varför. Är Enafors kanske inte ett samhälle, eller är det bara en stationsbyggnad och skog?

Spooky Enafors

Freja Silverhjärta började genast prata om att det här var ett sånt där ställe som man hittar i alla skräckfilmer, där människor helt spårlöst försvinner. Men egentligen har de blivit mördade av någon galen psyco familj.

Väl framme så inser vi att Enafors består av ett par hus och just ingenting mer. Det finns varken grosshandlare, bensinmack eller ens den minsta lilla kiosk i Enafors.

Totalt kanske det är ett trettiotal byggnader i det lilla lilla samhället, då har jag räknat med både utedass och lador.

Freja Silverhjärta började genast prata om att det här var ett sånt där ställe som man hittar i alla skräckfilmer, där man helt spårlöst försvinner. Men egentligen har de blivit mördade av någon galen psyco familj. Peter Silverhjärta tyckte jag mer att det liknade en idyll där han gärna skulle bo om man hittade ett jobb. Märkligt hur olika man ser på saker.

Fjällbilder Enafors Tågstation

Taxin som mötte upp var tveksam till om vi kunde få skjuts hela vägen upp till fjällstationen då vägen stängs när vintern kommer.

Vägen plogas inte när fjällstationen är stängd.Vägen öppnar igen först när vintersäsongen är igång ett bra tag efter nyår, men han lovade att ändå skulle göra ett försök.

Väl framme vid bommen som visar var den vinterfarbara vägen tar slut så visade det sig att den var öppen och därmed antog taxichaffisen att vägen ändå var plogad.

Nåja, riktigt så kul var det inte. Taxin körde fast duktigt och chauffören saknade helt utrustning för att få loss fordonet igen. Peter Silverhjärta ägnade nära på en timme åt att gräva loss bilen så den lilla taxin kunde vända och puttra tillbaka mot befolkade trakter igen. Kvar var två Stockholmare i vildmarken, mitt i smällkalla vintern.

Äntligen kunde vårt äventyr få sin början. Jämtlandstriangeln under lågsäsong! Det skulle bli något i hästväg det, att få vandra över de vintervita fjällen utan att en enda människa finns på flera mils avstånd. Ett verkligt äventyr värt namnet.

Fjallbilder Storulvan Fjällstation

Storulvåns fjällstation låg helt öde. Nåja, kanske inte inte riktigt öde men det var i alla fall soprent på människor...

Det var säkert 200 renar som helt planlöst knatade runt en liten bit bortanför fjällstationen. Peter Silverhjärta och Freja Silverhjärta pulsade skrattande ut i det vackra vinterlandskapet. Kung Bore hade verkligen gjort sitt arbete nogrannt och andats sin frost på landskapet.

Det var förvånansvärt lite forsande vatten med tanke på att det fortfarande är i oktober. Kunde det bli så att vi skulle tvingas att smälta snö för att hitta något att dricka?

Freja SilverhjärtaEfter bara ett par kilometer så bestämde vi oss för att ta rast och slå läger. Det var grymt jobbigt att pulsa fram fram i över en halv meter snö utan skidor dessutom med tung packning på ryggen. En halv meter snö i Jämtland är verkligen en halv meter och där snön samlats i drivor så var den ändå djupare! 

Vädret var fint, kanske fem minusgrader och nästan ingen vind. Det var bara att hala fram en skyffel och sätta igång att gräva.

Det tog en stund att få ordning på stället där tältet skulle upp på men det blev fint när det var klart. Snövallen hjälpte till att skydda tältet från väder och vind

Jämtlandstriangeln Snö

Vi har haft spritkök och med oss när vi vandrat men nu när vi kunde ana att vädret skulle bli kass så hade pappa Peter Silverhjärta köpt ett stadigt fotogenkök som han fick använda flitigt under de här dagarna. Fotogenkök är inte så komplicerat som många vill göra gällande.

Köket består av en flaska och en brännare, man pumpar upp ett tryck i flaskan så att bränslet vill spruta ut ur brännaren. Sen "spiller" man lite bränsle som man antänder för att värma brännaren.

När brännaren är tillräckligt varm hör man tydligt att fotogenen kokar, då sätter man försiktigt på brännaren och vips så har man en fin gaslåga som funkar hur bra som helst, t.o.m. när det är -20 ute.

FArctic Alpine tält otogenkök är riktigt bra prylar det!

Redan första natten fick vi lära oss lite om vad som händer när man slarvar med vattenflaskan. Freja Silverhjärta mådde inget vidare och istället för att gå vidare mot Ulvåtjärn och Blåhammaren så bestämde jag att vi skulle vända och använda resten av tiden till att sakta vandra ut från fjället istället.

Det kändes helt enkelt säkrare att vandra mot bättre mobiltäckning och civilisationen om dottern mot förmodan snabbt skulle bli ändå sämre.

Miljön är helt bedårande, precis så vacker som man bara kan fantisera om. Den andra natten var inte direkt svettig.

Fjällbilder-Cold

Det var riktigt riktigt kallt. Det är svårt att beskriva men det är något man känner igen när man väl en gång upplevt det.

Hela naturen blir tyst, inga fåglar kvittrar, ingen vind, det är helt stjärnklart och ljudet från den frasande snön blir speciell. Konsistensen på världen förändras när det blir riktigt kallt och kallt blev det, säkert -20 grader. Man hör hur det knakar och smäller när kylan tränger in i träden.

På morgonen så var det frost på utsidan på hela sovsäcken! Peter Silverhjärta trodde det knappt var sant, jäklar va kallt det måste varit under natten!

Våra Marmot Never Summer säckar ska klara -18 och bevisligen så är de ganska bra!

Peter Silverhjärta såg att strappen som man öppnar Arctic Alpine tältet med, den liknade ett surrealistiskt konstverk av iskristaller. Såklart måste man ta ett kort, kameran, en Nikon D80 hade frusit!

Kameran fick åka in i sovsäcken för att tina och armbandsuret, en Suunto med termometer fick åka ut i tältet.

0 FahrenheitDet här måste ju undersökas!

Hur kallt är det egentligen i tältet?

Kameran tinade och det gick att fotografera men klockan...

Den la av av kylan!

Så någon säkerställd temperatur det har vi inte...

Nu kan man ju inte ligga och jäsa i sovsäcken för alltid utan till slut så måste man ändå bryta läger och vi kunde faktiskt lika gärna grävt ner oss i snön för hela tältet var som en enda stor snögrotta invändigt.

Som tur var så var det bara en natt som var riktigt så här överdjävlig, sedan blev det mildare igen.

Fusen vante

Min frusna vante fick fungera som ett litet konstverk. Det tog en stund innan jag bankat loss isen från den och kunde använda den igen...

Det är ändå märkligt hur grym naturen är, och för en sextonåring som Freja Silverhjärta så tog det ett tag att förstå precis hur tufft det är att vandra vintertid. Men det som inte förgör, det härdar och man lär sig snabbt vad som fungerar och vad som inte gör det när man måste.

Efter ett par dagar ute i det fria så blir mat helt plötsligt enormt viktigt och man kan nästan äta vad som helst. Sömn blir viktigare än någonsin och att inte vara alltför omständlig kan vara skillnaden mellan ett mål mat och en förfrusen hand.

Freja Silverhjärta

En bister liten tös med is i håret funderar säkert på varför hon sa ja till detta.... Hon kunde ju stannat hemma framför TV:n istället.

Frystorkad mat är ingen höjdare och man måste ju leta för att hitta vatten! Det är ju krångligt.

På tisdagskvällen så hoppade vi så på nattåget hem till storstaden igen och Peter Silverhjärta fick den stora äran att jobba direkt på morgonen när han anlände till Stockholm.

Den dagen var väldigt lång och han var säkert inte den skarpaste kniven i lådan just denna dagen.

Ni kan ju gissa själva om Peter sov gott första natten hemma i sin egen säng!

Trangia FotogenkökNalgene Frusen vattenflaska

Iskristall

 

 Fjäll