A.

  •  Adam sköt skulden på Eva och Eva på ormen.
  • Adel utan dygd är lykta utan ljus.
  • Af att tigga blir man inte fattig.

  • Af barn blir ock gammalt folk.
  • Af barn och dårar får man veta sanningen.
  • Af den gamla oxen lärer den unga att draga.
  • Af den sista supen kommer den första örfilen.
  • Af den tröjan blir det inga byxor.
  • Af egen åker kommer den bästa säden.
  • Af elden blir man bränd, af skökan skämd.
  • Af en rik läckermun blir en fattig tallrikslickare.
  • Af fem alnar bör man få ett par handskar om inte skräddaren är en skälm.
  • Af frukten känner man trädet.
  • Af hampgarn gör man inga silkesstrumpor.
  • Af herreumgänge kan man både värma och bränna sig.
  • Af intet blir intet.
  • Af kladdig fåle kan blifva god häst.
  • Af kokta ägg blir inga kycklingar.
  • Af ljudet kännes malmen, af talet pröfvas mannen.
  • Af morgonlöje blir aftongråt.
  • Af många hugg blir yxan slö.
  • Af nöd göres ofta en dygd.
  • Af rocken kännes mannen.
  • Af skadan blir man vis, men inte rik.
  • Af skåda växer kärlek.
  • Af små fiskar blir gäddan stor.
  • Af sött vin blir sur ättika.
  • Af tidigt hat blir sen kärlek.
  • Af två onda ting bör man välja det minsta.
  • Af uggle-ätt kommer uggle-ungar.
  • Afsides bor också folk.
  • Afsides i ro är bäst att bo.
  • Aftonen kröner morgonen.
  • Afunden fräter hvar hon bor.
  • Afunden är ärans följeslagare.
  • Agan är god, när måtta är med.
  • Agelös lefver, ärelös dör.
  • Akta dig för den om hvilken ingen talar väl.
  • Akta dig för det slags kattor, som smeka framman och klösa bak.
  • Akta dig för fiendegåfvor.
  • Akta dig för hunden, skuggan bits inte.
  • Akta dig för ond gerning, lögn får snart vändning.
  • Aldrig godt köp i dålig vara.
  • Aldrig läkes såret så väl, att inte ärret synes.
  • Aldrig någon olycka, att inte lycka är med.
  • Aldrig så elakt väder, att inte den döde måste ut.
  • Aldrig så gammal, att man inte tror sig få lefva ännu längre.
  • Aldrig så långt emellan bergen, att inte trollen råkas.
  • Aldrig är dagen så lång, att inte aftonen kommer.
  • Aldrig är fogeln så liten, att han inte söker sig bo.
  • Aldrig är vädret så kallt, att presten fryser i kyrkan så länge offret räcker.
  • All begynnelse är svår.
  • All hjerna finnes inte i ett hufvud.
  • All ursäkt är god när den antages.
  • Alla bli ej prester, som gå i skolan.
  • Alla dagar äro inte bakedagar.
  • Alla dö inte, som lida nöd.
  • Alla fråga om man är rik, få, om man är from.
  • Alla känna apan, men apan känner ingen.
  • Alla lefva vi vid en Gud, men icke vid en lycka.
  • Alla lemmar lyda hufvudet.
  • Alla moln gifva inte regn.
  • Alla skor göras inte öfver en läst.
  • Alla svin äro svarta i mörkret.
  • Alla vackra flickor vilja gifta sig, och de fula ändå hellre.
  • Alla veta råd, förutom den i våndan står.
  • Alla vilja att yxan skall gå, men ingen vill hålla i skaftet.
  • Alla vilja hafva narren, men ingen vill föda honom.
  • Alla vilja luta åt den sidan lasset välter.
  • Alla vilja vara gamla, men ingen vill heta det.
  • Alla vilja vara herrar, men ingen vill bära säcken.
  • Alla vilja öfver der gärdesgården är lägst.
  • Alla vägar föra till Rom. (Jemf. Ap.Gern. 4:12).
  • Alla äro barn i början.
  • Alla äro inte goda kockar, som bära stora knifvar.
  • Alle mans vän är ofta hvar mans narr.
  • Allestädes framme, sällan välkommen.
  • Allestädes framme är ofta näsbränna.
  • Allmogen är ett djur med många hufvuden.
  • Allmosa minskar inte, kyrkogång hindrar inte.
  • Allmän nytta, allmän skada.
  • Allom är förbjudet att bryta, men ingen att bättra sig.
  • Allt fettet bör inte i skomakaren, somt bör också i klöfven (i lädret).
  • Allt har haft en begynnelse, utom Gud.
  • Allt vatten vill i hafvet.
  • Alltför dristiga får bli uppätna af ulfven.
  • Alltför höflig liknar narren.
  • Alltför klok är största tok.
  • Alltför mycken frihet alstrar sjelfsvåld.
  • Alltför mycken lust är olust.
  • Alltför noga minskar vänskapen.
  • Alltför runn gör vällingen tunn.
  • Alltför spetsig blir snart slö.
  • Alltför stor ära lyktas med skam.
  • Alltför ödmjukt är förklädd högfärd.
  • Alltid bäst som sker.
  • Alltid bättre gröt (eller korf) i en annans gryta.
  • Alltid bättre säd på grannens åker.
  • Alltid flere kalfskinn som torgföras, än kohudar.
  • Alltid frusen jord för lata svin.
  • Alltid får den visa, som qväda vill.
  • Alltid har man något att blåsa på.
  • Alltid kommer ved med vintern.
  • Alltid någon, som måste bära hundhufvudet.
  • Alltid något nytt, sällan något godt.
  • Alltid sämsta föret i portlidret.
  • Alltid värre, som efter kommer.
  • Allting bör ske med mått, sa' skräddaren, slog hustrun med alnen.
  • Allting har en ända, men korfven har två.
  • Allting har en öfvergång sade räfven, när de togo skinnet af honom.
  • Allting har sin tid.
  • Andra fåglar flyga bort, kråkan blifver alltid qvar.
  • Andra tider, andra seder.
  • Andra år, andra hår.
  • Andras exempel ursäkta inga synder.
  • Andras fel göra ingen lag.
  • Andras fel mäta, sitt eget förgäta.
  • Andras skada glömmes snart.
  • Andras skada är ofta den bästa läromästaren.
  • Anse hvar dag som den sista.
  • Antingen med eller mot.
  • Antingen skalken sitter eller står, är han i dag så god som i går.
  • Antingen skall det vara ösapösa, eller skall det vara nörpasnörpa nu för tiden, sa' gamla mormor.
  • Antingen ägg eller ungar.
  • Anvisning är ingen betalning.
  • Apan håller sina ungar för de vackraste, och dåren sitt tal för det klokaste.
  • April våt och Maj kall fyller bondens lador all.
  • Arbeta medan du är ung; det gagnar när du blir gammal och tung.
  • Arbeta som du skulle lefva evigt; lef som du skulle dö i morgon.
  • Arbetaren är sin lön värd.
  • Arbete fördrifver laster.
  • Arbete gör sömnen ljuf.
  • Arbete och möda ger daglig spis och föda.
  • Arbete är half helsa.
  • Arg hund och racka ha inte mycken lust att tacka.
  • Arga hundar få rifvet skinn.
  • Arga hundar äro goda väktare.
  • Arm brunn, som man måste bära vatten uti.
  • Arm häst, som ej orkar bära sin sadel.
  • Arm högfärd, skräfla och svälta.
  • Arm och rik gör döden lik.
  • Arm råtta, som ej vet mer än ett hål.
  • Arm tiggare, som ej kan gå ett hus förbi.
  • Arm tröst, att också andra hafva felat.
  • Armod botar högmod.
  • Armod går till fots.
  • Armod gör döden söt.
  • Armod gör mannen blödig.
  • Armod har bragt mången till galgen.
  • Armod lärer arbete.
  • Armod är godt for podager.
  • Armod är konstens styfmor.
  • Armt skämt, som inte har något allvar med sig.
  • Art följer art.
  • As lockar örnen ut.
  • Att alltid vinna gör misstänkt.
  • Att fela är menskligt, gudomligt att förlåta. (Jemf. Syr. 5: 4—7).
  • Att fånga räf med räf, dertill fordras klokhet.
  • Att föga begära är reda penningar, att föga köpa är en god årlig inkomst.
  • Att försvara sitt fel är att fela ånyo.
  • Att ge dårar råd är detsamma som att slå vatten på gåsen.
  • Att inte hinna fram till målet och löpa detsamma förbi kommer på ett ut.
  • Att inte äta så mycket man orkar, medför ingen ånger.
  • Att läsa och inte förstå är att plöja och inte så.
  • Att taga en rik hustru, är att mista sin frihet.
  • Att tala ett och annat tänka, plär det goda namnet kränka.
  • Att tala utan att tänka, är att skjuta utan att sigta.
  • Att vara grann kostar pinadt skinn.
  • Att undvika förtal, är större konst än att vinna beröm.