Silverheart.se - Svenska ordspråk på D

D.

Dagen kommer väl, om också inte tuppen gal.
De gamla ha almanachan i kroppen.
De gamla ha också varit barn.

De gamla komedierna spelas ännu, fast på ett annat sätt.
De gamla skall man ära, de unga skall man lära.
De gamla till råd, de unga till dåd.
De små tjufvarne hänger man upp, för de stora lyfter man på hatten.
De sofva icke alla, som snarka.
De stora känna hvarann.
De sämjas som hund och katt.
De vackraste äpplena bli först maskstungna.
De vise fela ock. De äro inte helgon alla, som gå i kyrkan.
De äro inte jungfrur alla, som bära kransar.
De äro inte jägare alla, som blåsa i horn.
De äro så sura, sa’ räfven om rönnbären.
De äro två alnar af ett stycke.
Delad glädje är dubbel glädje.
Den arbetet straffar, han lastar mästaren.
Den behöfver skrika högt, som vill skrämma fan.
Den bästa osten blir mest eftersökt och snarast maskäten.
Den bästa vetenskapen är den, som gör oss mer fromma än lärda.
Den börda som bäres af tvänne, är ej hälften så tung. Den dag som gången är, får du ej igen.
Den drunknar inte, som hänga skall.
Den dyraste helsa är den som hemtas från apoteket. Den ena arbetar, den andra drar nyttan.
Den ena dagen är ej den andra lik.
Den ena har lyckan, den andra kryckan.
Den ena har namnet, den andra gör gagnet.
Den ena hedern är den andra värd.
Den ena jagar, den andra äter steken.
Den ena knäcker, den andra bräcker, och den tredje faller i bäcken.
Den ena korpen hackar inte ut ögat på den andra.
Den ena kråkan sitter gerna hos den andra.
Den ena lögnen räcker den andra handen.
Den ena plöjer, den andra sår, och ingendera vet hvem det får.
Den ena presten ger ej den andra offer.
Den ena räfven bör inte sättas att vakta den andra. Den ena skälmen vet bäst, huru den andra är till mods.
Den ena tiggaren förtryter det, att den andra står för dörren.
Den ena tycker om modren, den andra om dottern, och så bli de begge gifta.
Den ena åsnan hugnas åt att den andra bär säcken. Den ena åsnan klår den andra.
Den enes död, den andres bröd.
Den enes vinning, den andres skada.
Den enögde är högst i korgen bland de blinde.
Den faran älskar, är faran närmst.
Den farligaste posten är den högsta äreposten.
Den fattige blir aldrig fullfattig.
Den fattige får alltid den sämsta lotten.
Den fattige hugnar sig vid sin like.
Den fattiges jul räcker icke till påsken.
Den feta soen vet inte hvad den svultna lider.
Den fri är född, är träldom svår.
Den fromme blir snarast besviken.
Den frukt som faller på grannens gård är hans.
Den fälen har alltid lyte, som man ej kan få.
Den förnöjsamme har alltid nog.
Den forste, den bäste.
Den geten som mest bräker, mjölkar minst.
Den girige får aldrig nog.
Den giriges plåga är länge lefva.
Den gnäller alltid, som hugg får.
Den god husfrid hafva vill, han göre hvad hustrun råder till.
Den gode herden klipper sina får, den elake slår dem. Den gode herden lemnar sitt lif for fåren.
Den gren som bågnar är bättre, än den som brister. Den gråter aldrig guld, som aldrig guld egde.
Den gås som halsen är af, kacklar inte mer.
Den gör ondt nog som inte gör godt.
Den har en kort fastlag, som skall betala sin skuld till påsk.
Den kolpen vill bli, han hjelpe sig sjelf.
Dan hund man måste tvinga till skogs, biter inte många djur.
Den hund som mest skäller, bites minst.
Den hund som vill bita i hvar sten, skall ha goda tänder.
Den hönan som sitter närmast till tuppen, är alltid fetast.
Den i leken går, måste leken tåla.
Den illa gör, han illa far.
Den inte kännes af sig sjelf, kännes af dem, med hyilka han umgås.
Den inte lärt att lyda, vet ej heller att befalla.
Den inte vet tiga, vet ej heller tala.
Den inte vill arbeta, får efter maten leta.
Den inte aktar sitt namn, älskar ej heller sin heder. Den intet godt vill göra, har alltid någon ursäkt att föra.
Den intet vågar, han intet vinner.
Den kakan man vill ha till heders, bryter man ej. Den kommer också fram, som oxarna drifver.
Den kommer tids nog, som skall hängas vid ljus.
Den känner ej det söta, som aldrig smakat det sura. Den lag stiftar, eger ock lag tyda.
Den lata har alltid helgdag.
Den lata och den feta ha alltid ondt af heta.
Den litet sår, han litet får.
Den lyckan flyr, honom följer hon efter; den henne söker, för honom flyr hon undan.
Den lyckan råkar, blir sofvandes rik.
Den man geraa umgås med, dens seder lär man.
Den med ett blir sedder, blir med tio tedder.
Den med ulfven äter, får med ulfven tjuta.
Den mer vill tära, än han kan nära, får armod till lön.
Den mycket kan göra, får mycket att röra.
Den mycket vill veta, får mycket arbeta.
Den många frukta, måste sjelf rädas för många.
Den måste bittida upp, som skall göra alla till lags.
Den nyckel som ständigt är i bruk, är alltid blank.
Den något godt har lärt, blir mycket godt beskärdt.
Den något lärt och något kan, han tar sig alltid fram.
Den något spar, han något har.
Den något vill lära, kommer till ära.
Den ordentlige betalaren är herre öfver andras pung.
Den passar, som ingen trumf har.
Den rike har många fränder.
Den rike är allestädes hemma.
Den rike äter hvad han vill, den fattige hvad han har. Den råd lyder är vis.
Den räddaste slår först.
Den sak söker, skall namn nämna.
Den sent kommer, kommer ock.
Den skatter samlar, samlar sig sorger.
Den smak kärlet en gång fått, behåller det gerna.
Den som aldrig gjort illa, gör sällan väl.
Den som aldrig gör väl, har intet godt att vänta.
Den som artar till nässlan, bränner tidigt. -Den som betalar sin skuld, förbättrar sitt gods.
Den som bitit hufvudet af skammen, skäms inte mer. Den som blyges att fråga, skämmes vid att lära.
Den som bygger hus vid allmänna landsvägen, får många byggmästare.
Den som bygger sitt hus med andras skada, samlar sten till sin graf.
Den som bär eld i barmen, bränner sig.
Den som börjar med mycket, slutar oftast med ingenting.
Den som ej gråter sin vän varm, får visserligen sörja honom kall.
Den som ej går framåt, går tillbaka. ,
Den som ej har mer än ett öga, är rädd om det.f Den som ej har sporrar, han ride med spö.
Den som ej kan bedja, han fare till sjös.
Den som ej lyder mor, får lyda styfmor.
Den som ej ser upp med ögonen, får se upp med pungen.
Den som ej står till att råda, gtår ej heller till att hjelpa.
Den som ej tager ' vara på styfvem, får ingen daler. Den som ej unnar sig sjelf godt, unnar heller ingen annan.
Den som ej vill lyda far och mor, får lyda trumman. Den som en gång stulit, får * alltid heta tjuf.
Den som far skyldig bort, kommer ock skyldig åter.
Den som flyger för nära solen, sveder vingarn#.
Den som foder hönan, bör ock hafva äggen.
Den som foder sig af träta, arbetar på djftfruleqs verkstad.
Den som följer hopen, har många stallbröder.
Den som försmår det lilla, får intet af det stora.
Den som först kommer till qvarnen, får först mala.
Den som försummar tiden, blir försummad af tiden.
Den som gapar efter mycket, mister oftja hela styqket.
Den som ger af gifvet, ler Gud åt.
Den som ger silfver och guld, honom blifyer qvin-nan huld.
Den som ger tills han tigger, bör ha s<;ryk tills han ligger.
Den som gerna vill röra i andras grytor, syeder ofta sin egen gråt.
Den som gema vill slåss, får alltid något att plåstra.
Den som glömmer att slå knut på tråden, gör månget styng förgäfves.
Den som gräfver grop åt andra, faller sjelf deruti.
Den som går för hvars mans dörr och säger sanning, får en sönderslagen panna.
Den som går i borgen, går i sorgen.
Den som går långsamt, går säkert.
Den som gör allt hvad honom behagar, måste ofta lida hvad honom icke behagar.
Den som gör hvad han kan, gör lika mycket som påf-ven i Rom.
Den som gör sig sjelf till för, blifver af vargar uppäten.
Den som har biskopen till morbror, kommer Jätt fram i verlden.
Den som har en stor mun, bör hafva en stark rygg.
Den som har en styfmor har också en styffar.
Den som har en vacker syster, får nog en svåger
Den som har korset i handen, signar sig först sjelf.
Den som har maten på bordet och går hungrig der-ifrån, får skylla sig sjelf.
Den som har mera fett, än han behöfver, kaste somt i kålen.
Den som har många jern i elden, bränner några.
Den som har penningen till sin Gud, gör sig sjelf till slaf under sin dräng.
Den som har råd, steker fläsk och låter den fattige doppa.
Den som håller stegen, är lika god med tjufven.
Den som håller, är ej bättre än den som slår.
Den som i sitt femtionde år äktar en ung hustru, han bjuder döden till gäst.
Den som i ungdomen förstör fågelbon, antänder byar i ålderdomen.
Den som ingenstädes far, saknas inte hemma.
Den som ingenting vet, om ingenting tvistar.
Den som inte har en skilling lika kär som en daler, blir aldrig rik.
Den som inte har pengar i pungen, bör ha goda ord på tungan.
Den som inte kan sofva, bör gå i kyrkan (der det är lätt att somna).
Den som inte vill arbeta i värmen, får hungra i kölden.
Den som inte vill låta sig råda, står heller inte att hjelpa.
Den som kan styra sin tunga, bevarar också sitt skinn.
Den som kan väl se genom finger, behöfver inga glasögon.
Den som klandrar arbetet, lastar också mästaren.
Den som klifver högt, faller djupt.
Den som kommer först till qvamen, får först mala.
Den som kommer i valet, kommer i qvalet.
Den som kommer sist till qvamen, får också mala.
Den som kommer vid tjära, blir nedsmord deraf.
Den som kryper emellan barken och trädet, blir snart klämd.
Den som kryper, kommer också fram.
Den som lefver, får se.
Den som lefver i galopp, får rida i traf ti}) helf-vetet.
Den som leker med elden, bränner sig slutligen.
Den som ligger omkull, springer hvar man öfver.
Den som ljuger i ett, blir misstrodd i allt.
Den som lånar, gör väl; den som betalar, gör bättre. Den som låter andra se i sina kort, tappar spelet. Den som låter locka sig att stjäla, blir trugad att hänga.
Den som lägger sig i draf, blir uppäten af svin.
Den som längst står, vinner platsen.
Den som lätt blir yr i hufvudet, bör inte klifva högt. Den som minst söker äran, får henne ofta först.
Den som missgår, honom missbjudes.
Den som mycket håller af sig sjelf, honom håller ingen af.
Den som många vill bjuda, måste mycket sjuda.
Den som njutit det söta, må njuta det sura också. Den som något har, får nog bli i laget.
Den som närer sig med förhoppningar, löper fara att dö af hunger.
Den som pratar mycket, ljuger äfren mycket.
Den som predikar sanning, talar grekiska.
Den som rosen vill plocka, får ej rädas för taggarna. Den som rätt skriftar, blir ock rätt aflöst.
Den som ser väl framför sig, kommer inte sjelf bak-efter.
Den som sjelf riktigt lärt, kan ock riktigt lär* andra.
Den som skall till olyckan, må så gerna löpa som krypa. (Jemf. 2 Krön. 25: 19).
Den som skämmer sig sjelf, han ärar ingen annan. Den som skär af sig näsan, skamfilar sitt ansigte.
Denx som slagtar kalfven, uppföder ingen oxe.
Den som slår min hund, älskar mig icke.
Den som släpper tygeln, blir snart kastad ur sadeln.
Den som sofva vill, drager sparlakanen till.
Den som sofver med hundar, stiger upp med loppor.
Den som sofver, syndar icke.
Den som sparar riset, älskar ej barnet.
Den som strider med lögnens vapen, har en sjuk sak att försvara.
Den som stulit en gång, är en tjuf.
Den som sår orättvisa, får skörda hat och hämnd.
Den som sår ärter på landsvägen, får ej många skidor in i ladan.
Den som säger allt hvad han vet, han lärer ock säga hvad han inte vet.
Den som säger allt hvad han vill, får ofta höra hvad han inte vill.
Den som söker, han finner.
Den som tager barnet vid handen, tager modren vid hjertat.
Den som tager en enka, får bord och bänka’, men mycket att tänka.
Den som tager gåfvor, säljer sin frihet.
Den som tager herrar till stalldrängar, får brutna hästar och söndriga sadlar.
Den som tager köttet, får ock taga benen.
Den som tager trollet för guldet, behåller trollet, när borta är guldet.
Den som tagit hin i båten, får ock föra honom i land.
Den som tiger, förtalar sig ej.
Den som tiger, han samtycker.
Den som tingar spelmannen, skall ock betala honom.
Den som tjenar på nåder, han lönas med barmher-tighet.
Den som träter med matmodren, finner det igen på fatet.
Den som tviflar att Gud är, kan äfven tvifla om solen finnes.
Den som tål det onda, främjar det ock.
Den som utsår dygd, han uppskär ett godt namn.
Den som varit med i leken, bör äfven ha med af steken.
Den som vill bedja ulfven, bör ta hunden till hjelp.
Den som vill begagna sig af elden, får äfven h&lla röken till godo.
Den som vill hafva dottren, får hålla sig väl med modren.
Den som vill hafva en stut att predika, får vara nöjd om han kan lära honom böla.
Den som vill hafva kärnan, måste först bita nöten. .
Den som vill hafva ägg, får tåla att hönsen kackla.
Den som vill hafva äggen, får ej döda hönan.
Den som vill jaga andra, måste ock sjelf löpa.
Den som vill kyssa barn, får gå till vaggan.
Den som vill köpa allt hvad han ser, får sälja allt hvad han eger.
Den som vill köpa korfven af hunden, måste ge fläsk igen. x
Den som vill köpslå utan penningar, bör gå på det torget, der intet är falt.
Den som vill lefva länge och väl, han äte och dricke med mått och skäl.
Den som vill ljuga, bör hafva godt minne.
Den som vill lära andra, bör ock sjelf något veta.
Den som vill med njuta, bör ock med skjuta.
Den som vill plåga en bonde, han tage en bonde der-till. Äfven: den, som vill slå en bonde, skall ta en bonde att slå honom med.
Den som vill rifvas med vargar, bör hafva björnklor.
Den som vill smeta igen alla munnar, skall ha mycket klister.
Den som vill vinna intet, bör begära för mycket.
Den som vill äta körsbär med de stora, kan lätt få kärnorna i synen.
Den som vinet drack, må äfven tömma dräggen.
Den som vrede kan styra, vinner en fiende.
Den som vågar, han vinner.
Den som är domare mellan två vänner, mister den ena.
Den som är född att stjäla, är också född att hän-gas.
Den som är slagen till en slant, blir aldrig en dukat.
Den som är tokig, byker pelsen.
Den som är van att ljuga, kan man ej heller tro, när han talar sanning.
Den som är väl död, har ock väl lefvat.
Den som äter med vargarna, måste tjuta med dem.
Den sorgen älskar, får alltid något att qvida öfver.
Den spelar ej illa, som vinner sin insats.
Den spiken drog, sa* timmerman’ när han stoppa* honom i fickan.
Den styfver man sparar, är lika så god som den man förtjenar.
Den största seger någon kan vinna, är segern öfver sig sjelf.
Den «välter inte, som dyrt köper.
Den sällan felar, blir snart förlåten.
Den tid vinner, vinner allt.
Den trätan »mitt och ditt» har skiljt mången ifrån sitt.
Den uppgående solen vördas mer, än den nedgående.
Den vidt far, blir mycket var.
Den vår Herre gifver ett embete, gifver han ock förmåga dertill.
Den vår Herre vill förgöra, honom slår han med blindhet.
Den vår Herre vill väl, hpnom står ej heller Sankt Fer emot.
Den väl sitter, han sitte, om han kan.
Den väl smörjer, han åker lätt.
Den väntar aldrig för länge, som väntar på något godt.
Den åker inte illa, som Tända kan.
Den är alltid god, som glup fyller.
Den är inte fattig, som rår om sitt.
Den är inte galen, som rädes för det onda.
Den är inte värd det söta, som aldrig smakat det sura.
Den är rik, som ingen skuld har.
Dens bröd man äter, dens visa man qväder.
Der bästa vinet växer, dricker man det sämsta.
Der det finns dufvor, finnas också hökar.
Der det finns en vacker värdinna, är ölet godt.
Der det finns getter i huset, är bocken på taket.
Der du intet sått, får du intet skörda.
Der dufvor finnas, flyga dufvor till.
Der en vilja finnes, finnes ock alltid en väg.
Der geten är bunden, gnager hon.
Der gror, hvarest hägnas.
Der hjerterum är, der är ock husrum.
Der hustrun siden och sammet bär, der elden i spi-seln snart slocknad är.
Der ingen åklagare är, finnes heller ingen domare. Der intet finnes, har kejsaren förlorat sin rätt.
Der intet är att taga, behöfver man ej rädas för plundring.
Der kärleken slutar, tager hatet vid.
Der lag brister, ligger freden sjuk.
Der lag slutar, bör heder möta.
Der lystnaden befaller, får plånboken betala.
Der man tagit soten, tage man ock boten.
Der misstankan träder in, går kärleken ut.
Der mycket tages, ses många hål.
Der mycket är, dit vill alltid mer.
Der träd huggas, falla alltid spånor.
Der trädet faller, blifver det liggande.
Der tukt är, der är ära.
Der vettet brister, tager lyckan vid.
Der vinet går in, går vettet ut.
Der åtelen är, dit samlas ock örnarna.
Der äro ej många hemma, när bonden går sjelf vali.
Deraf hjertat är fullt, talar munnen.
Derunder ligger en hund begrafven.
Det anstår en illa att döma andra, då man är skyldig sjelf.
Det bekommer inte åsnan väl, att vara lejonets stallbroder.
Det blir ej alla prester, som gå i skolan.
Det blir ej frukt efter hvarje blomma.
Det blir inte olönt, som illa lönes.
Det dig inte bränner, behöfver du ej blåsa på.
Det drucken gör, får nykter betala.
Det drunknar flere i öl och vin om året, än i vatten.
Det duger ej att sätta bocken till trädgårdsmästare.
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
Det elfte budet heter: »Du skall inte låta dig förbluffa.»
Det ena du vill, det andra du skall.
Det ena först och det andra sedan.
Det ena goda förskjuter inte detx andra.
Det ena kolet glödgar det andra.
Det ena skall man göra, och det andra derföre icke låta.
Det ena stålet hvässer det andra.
Det ena svärdet håller det andra i skidan.
Det ena är mot det andra som dag och natt.
Det feta vill gema flyta ofvanpå.
Det finnes en kyrka i hvars mans bröst.
Det finnes flera brokiga hundar än prestens.
Det finnes mycket i himmelen och på jorden, hvar-om skolmästaren ingenting vet.
Det fordras en stark rygg att bära goda dagar.
Det fordras ett starkt lås att hålla inne en orättfärdig penning.
Det gagnar föga att kon mjölkar mycket, när hon sjelf sparkar omkull byttan.
Det goda är aldrig för mycket.
Det goda är ej nytt, och det nya är ej alltid godt.
Det godas underlåtande är det ondas fullgörande.
Det går an med mindre käpp än en såstång.
Det går dock som Gud vill.
Det går ej så i sju år, som i sju dagar.
Det går många önskningar i en säck.
Det går ur hand och i mun.
Det gör intet att hunden skäller, blott han ej bite.
Det hade jag inte trott, sade bonden när han väl* tade med vagnen.
Det hafver sig inte så lätt att tämja tjurar som andra nöt.
Det har varit i säck, förrän det kom i påse.
Det hushåll är ej utan qval, der hanen kacklar och hönan gal.
Det hör mer till att plöja, än att ropa: ho!
Det hör till min tur, sa’ han som tappa galoscherna. Det kommer igen, när det fått gå sina hvarf.
Det kommer ofvanefter.
Det kostar ej mycket att ge ett godt ord.
Det kostar möda att lära, men skaffar nöje och ära.
Det leder till intet gagn att göra sin granne skada. Det lider, medan det skrider.
Det lilla är det storas begynnelse.
Det lönar inte mödan att leta efter korfven i hund-kojan.
Det lönar inte mödan att lugga den skallige.
Det man ej kan få, är bäst att vända hågen ifrån.
Det man gerna hörer, tror man snart.
Det man tar ifrån Gud, det tar fan igen.
Det man äter ur grytan, får man inte på fatet.
Det njugger ger, må raggen tigga.
Det onda blir alltid spordt.
Det onda är snart kommet, men ej så snart gånget. Det orätt fås, med sorg förgås.
Det rinner mycket vatten, medan mjölnaren sofoer.
Det roliga varar sällan länge.
Det skall vara en dristig mus, som vågar göra bo i kattens öra.
Det skedde i grefoens tid.
Det sker intet nytt under solen.
Det smakar ändå fågel, sa' käringen, kokade käppen som kråkan sjuttit på.
Det som ej är synavärdt, är ej heller pengar värdt.
Det som gömmes i snö, kommer upp i tö.
Det som kommer ifrån hjertat, går oek till hjertat.
Det som med våld fås, med våld förgås.
Det som två veta, kommer snart till den tredje.
Det spöijes väl i bygden, hurudant folket är till dygden.
Det starkaste trädet växer långsammast.
Det svärdet som biter skarpast, är böjligast.
Det sägs efter sägen och ljugs efter lögn.
Det sämsta hjulet på vagnen skriker mest.
Det söta har ofta en sur efteramak.
Det tar väl en gång slut, sade fan om böndagen.
Det träd som ofta flyttas, fattar ej rot.
Det var numro ett, sa’ fan, kasta' länsman öfver gärdesgården.
Det vill allt mer till plogen än hvissla, oeh mer till dans än ett par näfverskor.
Det vill många möss. till att binda en katt.
Det våller inte en att två träta.
Det är don efter person.
Det är dumt att forbinda foten, när hufvudet' är såradt.
Det är dåligt att drunkna på torra landet.
Det är en dålig lycka som inte har två afundsmän.
Det är en hårdtuggad spis, att få äta upp sina egna ord.
Det är en mager stek som ingenting dryper af.
Det är ej alla kulor som träffa.
Det är ej godt i huse, der ingen är kuse, men hälften värre, der hvar och en är herre.
Det är försent att lägga locket på brunnen, när barnet har drunknat.
Det är försent att stänga buren, när fågeln är utflugen.
Det är förgäfves att laga gärdesgården, när grinden står öppen.
Det är förtjensten man lefver af.
Det är gjordt, som gjordt är.
Det är ingen barnlek, när en gammal käring dansar.
Det är ingen konst att dansa, när lyckan är spelman.
Det är inte allt gods, man skall vinna på.
Det är inte allt godt för magen,-som smakar sött i munnen.
Det är inte allt guld, som glimmar.
Det är inte allt krokigt, som rättas skall.
Det är inte allt latin, som ändas på us.
Det är inte allt slags trä, som duger till träskor.
Det är inte allt spöken, som. går i dotterns kammare.
Det är inte borta, som man ger sin gris.
Det är inte gifvet, som den fattige förtjenar.
Det är inte godt att låna åt stora herrar.
Det är inte godt tecken för kon, när hon kommer åkande.
Det är inte jul mer än en gång om året.
Det är inte kungsord allt, som drottning talar.
Det är inte långt emellan hvarfven här, sa’ käringen, satt på qvarnstenen.
Det är inte mindre konst behålla, än förvärfva.
Det är inte nog med att ha näfverskor för att kunna dansa.
Det är inte riddersmansfård att draga svärd emot värnlös man.
Det är inte sagdt att den alltid är dum, som heter Hans.
Det är inte sanning allt, som liknar sanning.
Det är inte strax dager, derföre att en fågel qvittrar.
Det är inte så* godt, skall mästarn tro.
Det är inte värdt att ge bulla åt bagarens barn.
Det är inte värdt att kosta krut på döda kråkor.
Det är lättare att bygga två ugnar, än att värma en.
Det är lättare att rifva ned, än bygga opp.
Det är lättare att vinna ett land, än att styra det.
Det är många dagar i året, och än flere måltider.
Det är mängden som gör det, sa* kryddkrämaren, sålde for en styfver billigare än han sjelf gifvit.
Det är ofta större lycka än konst.
Det är svårt att dölja hvad hvar man vet.
Det är svårt att få vagn, när alla vilja åka.
Det är svårt att vakta den höna som borta vill värpa.
Det är vanskeligt att draga rep med en stark.
Det är väl ej heller så stora herrar döda, att tiggare böra åka med kronskjuts.
Det ögat aldrig såg, hjertat ej begråter.
Det ögat ser, det tror ock hjertat, d. ä. ögat är ett troget vittne.
Detta är ord och inga visor.
Dit man gema vill, drages man med ett hårstrå.
Djupa strömmar löpa tyst.
Dottren klär sig gema i modrens särk.
Drick med gåsen, så blir du ej yr i hufvudet.
Dristig man har lyckan i följe.
Dristigt vågadt är halft vunnet.
Drucken buk gör lungan sjuk.
Drucken man gör ingenting rätt, utom då han lägger sig i rännstenen.
Drucken man ser sju för tu.
Drucken man talar, hvad nykter tänker.
Drucken mans glädje är nykter mans sorg.
Drucken mun talar af hjertats grund.
Drucken qvinna är en olåst kista.
Drucken vis är nykter galen.
Dryckenskap är egenvillig dårskap.
Dryckenskap är ungdoms fall.
Drömmar äro strömmar.
Dufvan måste ha en hök och grodan en stork.
Duglighet är bättre än förord.
Dum räf, som löper i saxen vid solsken.
Dygd finnes äfven hos olärdt folk.
Dygd föder dygd.
Dygd håller sämja.
Dygd och goda seder gå inte i arf.
Dygd och högfärd sämjas ej under samma tak.
Dygd och odygd äro närmaste grannar.
Dygd växer inte på träd.
Dygden älskar ett rent herberge.
Dygderik är mer än rik.
Dygdesam qvinna pryder sitt hus.
Dygdig qvinna är mannens långa lif.
Dyr den ära, som slutar med skada.
Dyr helsa, som skall tagas på apotheket.
Dyr klenod är lustig ögonfägnad.
Dyr mat har bästa smak.
Dyra håfvor gömmas väl.
Dyrköpt vett är bästa vett.
Då Petrus kom till hofs, blef han en skälm.
Dålig friare som inte sjelf framfor sitt ärende.
Dålig fågel som smutsar i eget bo.
Dålig häst som ej kan förtjena sitt foder.
Dålig höna som lägger ägg utangårds.
Dålig köpenskap utan vinning.
Dålig tjenare blir aldrig god herre.
Dårar finna godt råd efteråt.
Dåren kan så snart gråta som le.
Dåren menar att alla äro sådana som han.
Dåren vinner alltid första spelet.
Dåren är bland annat folk som ugglan ibland kvåkor.
Död hund skäller inte och ingen fälles af stumt vittne.
Död man är dåligt sällskap för andra än roffåglar och maskar.
Död man är snart glömd vid hofVet.
Döden blåser ej i horn.
Döden finnes ofta i sockrad mat.
Döden frågar inte efter åren.
Döden hjelper utur nöden. (Jemf. Joh. 3: 36).
Döden låter inte skrämma sig.
Döden tar inga mutor.
Döden är den sista rätten.
Döden är en bitter ört, men har en söt eftersmak.
Döden är en snäll jägare.
Döden är viss, men stunden oviss.
Dödsfhiktan är värre än sjelfva döden.
Döm inte allt det du ser; tro inte allt det du hör; gör inte allt hvad du kan; säg inte allt hvad du vet; förtär inte allt hvad du har.

%MCEPASTEBIN%