Under 2024 var vi i Canada och samtidigt så passade vi på att åka till "The Final Frontier", Alaska!
Den jäättttestora båten
Den 27 augusti 2024 går vi på fartyget Ruby Princess som skall ta oss till Alaskas Inside passage med start i Juneau, Alaskas huvudstad. För att ta sig dit så måste man flyga in eller komma in med fartyg/båt.
Båda är förväntansfulla när vi står i kön till immigration för nu skall vi lämna Kanada och färdas på fartyg till Alaska, USA. I kön möter vi andra som uppmärksammar att Peter har ett litet gitarrfodral med sig. Det väcker nyfikenhet. ""Wow, is it a small guitar man, that's cool. I started to play during Covid"" och så var snacket igång. Kanadensare, Britter, Australiensare och Asiater, öppna trevliga och det är absolut mer blandat i åldrar än vad vi trodde det skulle vara. Stora familjer, par i alla åldrar, kompisgäng, pensionärer, vildmarksgäng med vandringskängor blandat med herrar i kostym och damer i vackra klänningar. Ett kanadensiskt par som vi pratar med länge och väl, byter livshistorier, skrattar och trivs med börjar gnabbas lätt när maken säger att amerikaner och kanadensare är lika, ojojoj det var känsligt då frun snabbt replikerar att så är inte fallet utan att kanadensare är genuina, inbjudande och trevliga på riktigt och amerikaner har bara en yta av artighet men att det är svårt att få någon att bry sig på riktigt. Mannen fick vika ner sig och så var det etablerat som en sanning.
När båten lade ut och lämnade Vancouver fick vi se en effekt av den stora lokförarstrejken som startat igång när vi reste genom Kanada. Containerhamnen var helt full och flera båtar låg på redden och kunde inte komma in och lossa sin dyrbara last. Containerfartygen tar mellan 6000 och 20000 containrar och strejken har redan fått konsekvenser för både import och export. Vi hade tur som inte drabbades på vår Rocky Mountaineer resa men fick höra att resa efter kunde bara åka halvvägs och fick sedan åka buss på grund av strejken. I ett Tv-reportage intervjuas en person som säger att de förväntade sig mat som på en Michelinkrog, nu får de sitta här på vägkanten och äta mat från en bensinstation, besvärande värre för det exklusiva tågbolaget.
Solen skiner, vi har 23 grader varmt, musiken flödar, drinkar till alla förväntansfulla. Nu skall det njutas innan vi får både tidsomställning och väderomställning när vi närmar oss Juneau Alaska om 2 dygn. Som vi längtar!
Hytten är större än vad vi trott och det är gott om plats för våra prylar och en balkong där vi kan hänga själva och kika ut över havet. Vi spenderar tiden ombord med att lära känna båten och gå på gymmet. Otroligt coolt gym längst fram i båten där vi cyklar vi och använder löpband med hela stora havet som utsikt. Magiskt. Den 29e vaknar vi upp av en soluppgång. Sitter på balkongen iklädd min honcho-poncho och njuter av havet. Då ser jag det i fjärran och jag ropar till Peter. Luftblåsning älskling, det är valar i vattnet! Om det var, långt borta ser vi flera blås och mörka ryggar i vattnet. Knölvalar som hälsar oss välkomna till Alaska.
Kanada var vilt, Alaska är vildare!
Juneau
Vi anländer Juneau och vi äter en skaldjurslunch på en pop-up & Crabshack. Hur gott var inte det, soppa med skaldjur, musslor och krabba som serveras i bröd bakade som små grytor och efter det ett torn av hummer, musslor, havskräftor och mycket annat gott.
Vi är laddade och bestämmer oss för att ta oss ut nära Mendenhall glaciären och att vandra ut till ett vattenfall där i närheten för att kunna ta en närmre titt på glaciären över bukten. Vi tar en av de blå bussarna och busschauffören gör sitt bästa i att berätta om Juneau och kul anekdoter på väg ut mot glaciären. Han själv är en avdankad musiker som hittade kärleken i Alaska och som samtidigt som han guidar oss genom staden gärna vill sälja in sina egna CD med dansbandsmusik. Tlingit-kulturen står i centrum med coola totempålar och fascinerande berättelser som ger liv åt områdets rika historia. Juneau har så många vandringsleder som tar dig till till hisnande utsikter, från enklare leder till tuffa turer allt ifrån vad du själv önskar.. Det regnar en hel del men vi är klädda i underställ och regnkläder så vi är väl förberedda. Innan vi tar oss ut till vattenfallet besöker vi en ström dit laxen är på väg tillbaka uppströms. Det var riktigt coolt att se, överallt stora röda indianlaxar som försöker ta sig allt längre upp i strömmen, tillbaka där de föddes för sin sista resa.
Överallt i Kanada under denna resa har vi försökt hålla utkik efter björn och tänker att de kanske dyker upp hungriga på lax här i Alaska. Vi tar oss runt Steep Creek på en kort led som är upphöjd över marken, stängd med grindar och en meter högt staket. I Alaska stänger man inte in de vilda djuren utan värnar om dem så just här där laxen går in nära Juneau gör man det lite svårare för oss människor att hoppa ner och springa ut mellan träden för att överraska björnar som i lugn och ro vill äta lax och lägga på vikt inför sin långa period av sömn. Det är varningsskyltar om att det är gott om björn och information om hur man skall hantera ett möte med björnar. Vi spanar efter hungriga björnar men här har de nog redan ätit sig mätta och belåtna för dagen. Vi drar tillbaka ut från Steep Creek och ger oss ut mot vattenfallet omgivna av höga granar och lägre lövträd. Naturen är så vacker. På vägen ut mot vattenfallet ser vi Mendenhall glaciären i Auke Bay, över viken, den är imponerande, ca två mil lång och trettio meter hög. Det är en enkel vandring som tar oss ut till Nugget Falls. Vattenfallet är massivt och forsar ner från berget ut i havet omringat av klippor, stenbumlingar och en halvö av sand som med en strand sträcker sig ut i havet. Riktigt häftigt. När vi närmar oss så känner vi hur fallet slår upp moln av vattendroppar i luften och vi rusar runt som små barn där vattnet stänker. Efter det tar vi oss tillbaka och letar upp en utkiksplats mot glaciären. I Juneau är man oroade för att den minskar i storlek varje år med ca 30-40 meter och de senaste åren så drabbas området runt Juneau av betydande översvämningar och i augusti 2023 hade man den värsta hittills med träd och byggnader som drogs med när landmassor drogs ner i floden.
För att komma till Juneau med sina ca 30 000 innevånare måste man komma med båt eller flyg. Som huvudstad och med vackra omgivningar så går många kryssningar hit på sommaren med människor från hela världen som vill uppleva Alaska. Vi tar en tur runt stan och går in på Red Dog Saloon, komplett med svängdörrar och allt, ett riktigt landmärke som säger sig ha Wyatt Earps ena revolver i en monter. Interiören är helt vansinnig med uppstoppade djur, bland annat björnar som klättrar i pålar, en stor bomb, livbojar, troféer, dollarsedlar med hälsningar från alla besökare, galet stora hälleflundror, sågspån på golvet och de bästa "Gold Rush Nachos" ever. För de som önskar någon förfriskning så kan man välja mellan "cheap shit", "regular shit", "expensive shit" eller "really expensiv shit". För underhållningen står en äldre herre, ca 70 år, som spelar piano och sjunger fantastiskt bra, mellan låtarna kör han stand-up och driver med pubens besökare. När han blir riktigt varm i kläderna kör han en fräck och snuskig låt där bartendrarna glada i hågen sjunger med i refräng men här är det ingen som rodnar eller säger fy. Kul och mysig stämning och många glada skratt.
Vi nyttjar alla timmar vi har att promenera runt i Juneau. Husen är på många ställen byggda på pålar vid vattnet eller längs bergssluttningarna och då med smala trätrappor upp längs berget med smala vägar mellan huskropparna. När man kommer lite i ytterområdena så förstår man att det är en tuff miljö, naturen sliter hårt på byggnader och vintern här slår hårt mot både människa och boende. Juneau är en charmig stad, totempålar, laxvandringar, vackra berg, vattenfall och många trevliga människor. Vi låter fötterna göra resan för att upptäcka så mycket vi kan men på grund av dålig sikt så tar vi inte gondolen upp på Mount Roberts utan vi njuter av att gå på upptäcktsfärd och vi använder appen AllTrails. Juneau har många leder som man kan vandra eller löpträna på. AllTrails som fungerar på de flesta platser världen över. Där kan du hitta vad som passar dig för stunden och planera efter det. I Juneau finns det i mappen 56 olika vandringsleder/turer allt ifrån Montana Creek som är nästan tre mil och Heintzleman ridge trail där du behöver ta dig 1376 höjdmeter till enkla kortare vandringar som ändå ger dig underbara vyer och fin natur.
Det går också att boka in sig på hur många äventyr som helst. Staden kokar av små företag, familjeföretag och guider som önskar ta dig med på fiske, paddling, vandring, flygningar, glaciärvandringar, valsafari mm. Det man skall veta är att äventyr med guide i Alaska är dyrt.
Vi har valt att vänta till Ketchikan där vi bokat in havskajakpaddling och det skall bli superkul. På våren och sommaren fylls staden av säsongsarbetare inom handel, äventyr, fiske och turism och när de kalla vindarna drar in så kvarsår de riktiga hjältarna, de som har detta som sin boplats året runt och som tacklar den tuffa, karga miljön med en magisk natur direkt utanför tomtgränsen där Mount Roberts och Mount Juneau snöklädda toppar vakar runt staden.
Visst flyger det in några vinterturister hit men den stora strömmen av drömmare som vill besöka Alaska kommer under vår, sommar och höst. Man får vara beredd och ha med sig lager på lager kläder, det regnar ca 222 dagar av 365 i Juneau och sedan har du snön på det men när har lite väder hindrat äventyrslusta, det finns hela butiker med underställ och regnjackor. Tongass National forest omringar staden och stora delar av inside passage som vi besöker i Alaska.
Täta gröna skogar, dramatisk kustlinje med öar och vattenfall, glaciärer som rinner ner från bergen är en del av Tongass magiska regnskog som är den största intakta tempererade regnskogen i världen. Den har fått sitt namn från Tongass-klanen av Tlingit-folken, som tillsammans med Haida- och Tsimshian-folken har bott i detta område i tusentals år. Vi tar oss runt till fots och njuter av omgivningen, staden och landskapet och så måste vi testa Alaskan Brewery till både min och Peters förtjusning.
De gör grym öl och vi provar bland annat deras prisbelönta "Smoked porter" som med sin guldmedalj håller vad den utlovar. Nere i hamnen så ger sig pontonplanen av med jämna mellanrum, fiskebåtar, arbetsbåtar och turistbåtar för utflykter och valskådning avlöser varandra. Vi känner båda att vi skulle lätt kunna flyga in hit med Juneau som bas för ett längre äventyr men det få bli en annan resa.
Nu var det dags att borda fartyget för att ta oss till Skagway.
Skagway
Men vilken cool cowboystad mitt i Alaska! Här finns inga trottoarer utan trädäck längs gatorna.
Byggnaderna ser ut som i gamla cowboyfilmer, träkåkar med atmosfären från slutet av 1800-talet. Klondike Gold Rush National Historical Park förvaltar över tjugo byggnader i Skagway Dessa byggnader bevaras av National Park Service för att hedra kampen för de som kämpade under Klondikes guldrush,
Vi beslutar oss för att boka in oss på en tågresa till White Pass och Yukon för att följa i de gamla guldgrävarnas dröm om Klondike. Tåget följer den ursprungliga rutten till White Pass-toppen, förbi "Bridal Veil Falls", "Inspiration Point" och "Dead Horse Gulch". Det är en hisnande tur med panoramautsikt över berg, glaciärer, raviner, vattenfall, tunnlar och historiska platser med utsikt över Klondikeleden som trampades upp av tusentals ivriga män som försökte ta sig fram för att gräva guld och inmuta land i slutat av 1800 talet .
Vi tittar på gamla ånglok och en vansinnigt stor snöröjningsfront till tåget som gör att man förstår hur tuff vinter det är i området. Järnvägen är smalspårig och skall ta oss i en stigning på närmre 900 meter. Man blir enormt ödmjuk inför hur slitsamt och svårt det måste varit för pionjärerna som ville upp till fälten i Klondike, Yukon och vaska/gräva efter guld. Många människor satte livet till när de försökte följa sina drömmar och landskapet omkring oss blir bara tuffare och svårare att erövra till fots. Bergen är dramatiska med stup, vattenfall och träd som bildar skogar från dalarna upp till enstaka träd längs hisnande bergsväggar.
Ju längre upp vi kommer på rälsen så blir träden kortare och mindre tills att det bara är små buskar och mossa som växer. Caribumoss. Vi åker förbi en gammal järnvägsbro som rasat ihop till hälften, vi åker in i tunnlar i dessa massiva berg och sakta letar sig tåget upp längs bergssidorna till vi når en stuga med flaggor som visar att nu lämnar vi Alaska, USA och åker in en bit i Kanada BC. White pass visar sig från en vacker sida och molnen spricker upp och solen visar sig första gången i Alaska. Härligt.
När vi återvänder med tåget på smalspåret så ropar personalen ut att nu gör ni något unikt, det är inte många som säger att vi skall resa söderut till Alaska, men så blir det för oss. Vi får berättat många unika historier om området och vid ett gigantiskt stenblock står ett kors för att hedra de män som förlorade sina liv längs leden. Två män och en Åsna ligger dessutom begravda under stenblocket. De hann inte undan när stenblocket kom nerfarande från berget utan blev begravda under stenen för alltid. Antalet män som dött längs den stig som de tillsammans nötte ut längs bergssidorna var så så många. De kämpade och slet och under vintern så byggde man båtar på plats för att kunna ta sig fram på sjön till våren.
3000 hästar förlorade sitt liv under dessa tuffa vandringar och av 100 000 män så var det 30 000 som tog sig hela den tuffa resan till guldfälten bara för att upptäcka att andra män hade inmutat allt och istället för egen mark så fick man ta jobb för andra för att utvinna guld. Svält, kyla och olyckor längs leden var stora utmaningar när det gällde att hålla sig vid liv. Det är en spännande historia att följa och man ser tydligt, när man tar tågresan, den led som alla dessa män, åsnor och hästar för alltid har karvat ut längs bergssidorna upp mot "White pass". Vi tar oss ut på den lilla plattformen mellan tågvagnarna och försöker ta bilder för att få minnen av denna vackra och dramatiska natur. Tågresan var vacker och lärorik och utsikten magisk.
Efter det var det dags att använda fötterna. Det blev många steg runt stadens olika delar. I vissa träkåkar hänger glädjeflickor ut från ovanvåningen ivrigt ropandes på männen på gatan och man kan ta lite mat på "Red Onion Saloon" bordellbar och resa tillbaka till en annan plats i en annan tid, guldgrävarnas tid. Vi tar oss ut på "Pullen Creek stream walk", vi vandrar runt och njuter av både gammalt och nytt, naturen är hela tiden nära tillsammans med gamla tåg och lokomotiv, historiska platser och bryggerier. I Skagway besöker vi både Klondike Brewery och Skagway Brewing company för lite pit-stop och god öl. Vi blir båda förälskade i byggnader, totempålar och den sötaste lilla Alaska Liquor Store som såg ut som när man själv lekte affär som liten. I utkanten av staden kan man ta sig till en gammal kyrkogård sedan guldruschens tid och på tomterna hos Skagways innevånare märker man av att det snart är presidentval. Harris for President skyltar syns på många tomter i denna region.
Endicott Arm & Dawes Glacier
Vi har en dag till havs där fartyget skall ta oss in mot Dawson glaciären. Vädret utmanar och sikten mot glaciären är inte den bästa men det är ändå helt överjordiskt vackert. Vi glider in i den smala fjorden Endicotts arm och utsikten är helt otrolig. Fjorden är fylld av mindre och större isblock och isberg som flyter runt och skimrar i alla de blå nyanser du kan tänkta dig, vi anade aldrig att vi skulle åka båt bland drivis. Bergen som omfamnar fjorden med sina dramatiska branta bergssidor är fulla av vattenfall och klippor. Det är så många wow utrop när vi njuter av all natur. Endicott Arm ligger även den i Tongass. Vi spanar efter djurliv, vackra isberg, magiska vattenfall, glaciären innehåller mineraler som färgar vatten i fjorden turkost på ett vis vi aldrig tidigare upplevt. Magiskt!
Ketchican
Innan vi anländer till Ketchikan, som drabbats av ett stort jordskred för en vecka sedan så informeras vi om att vår båt kommer inte anlägga hamn. Det innebär att man tar ner några av livbåtar från fartyget och skall köra i land alla i skytteltrafik. Vi blir lite stressade över detta då vi själva varit i kontakt med en lokal aktör och bokat in oss på en deg med havskajspaddling och vi skall möta upp dem vid 08:45 i Ketchikan. Vi lyckas få prioritet och tar oss i land i tid Lite speciellt att åka i räddningsbåt och man gör en ganska enkel ekvation i att antalet räddningsbåtar inte kan ta ombord alla på båten om katastrofen är ett faktum. I Ketchikan så har man en enorm skillnad mellan ebb och flod, närmre fem meter när vi var där. En del av staden är byggd på pålar och när vi kommer i land så är det rejält lågvatten. Staden är så charmig och vi faller pladask.
Orca Cove Sea Kayaking tar ut små grupper om max sex personer och en guide. De har ett koncept där man åker båt rakt ut på havet i 45 minuter och i en vik vid några öar så har de en katamaran/husbåt som ligger för ankar och där har man alla kajaker, gummibåtar mm. Vår guide Adam möter upp oss, förutom oss ett ungt par från Belgien och ett amerikanskt par. Adam är lite stressad då deras speedboat fick ett propellerhaveri på morgonen men de har lyckats få fram en annan båt. Vi trycker in oss i en skåpbil och drar iväg från Ketchikan, lite längre till land än planerat på utresan till kajakerna. Det blir en fin biltur från Ketchikan ut på landet längs skogar och hav innan vi är framme vid en brygga där vi hälsar på ägaren som fixat fram båten och en äldre man som lastar ombord oss för att ta oss ut till kajakerna. Vilken båttur, det ryker vilt om motorn och han kör i full fart ut på havet. Älskar detta, det är så vackert och vi har tur med vädret, prognosen var regn men vi har molnigt och inte så kallt. Vi drar rakt ut på öppet hav och njuter av en vild båttur tills kapten drar rakt in i en vik och där ligger hon, katamaranen med kajakerna. Vi blir mottagna av en skön lirare som bor på båten. Han har fixat kök, toalett, sovdel och byggt om den till att bli både ett hem för sig och för kajaker, paddlar, dykutrustning, jackor och allt man kan tänkas behöva. Han har tänt några doftljus i båten och när vi byter om till kläder att paddla i så förstår vi att han döljer doften av det han rökt innan vi kommer på båten men vi möts av positiv energi och pepp. Vi har en säkerhetsgenomgång och sedan är det bara att dra ner i kajakerna. Adam ber oss tre kajaker med gäster att paddla ett varv runt katamaranen för att se hur det funkar för oss. Peter och jag har grymt bra synk när vi paddlar och inser snabbt att vi får ta ner tempot lite. Adam är kunnig och kul, han kan mycket om omgivningen vi paddlar i. Under paddlingen ser vi rådjur vid strandkanten, en ung vithövdad örn som ännu inte kommit upp i åldern att få sitt vita huvud, olika sjöstjärnor i vackra klara färger, simmande mink som snabbt swishade upp på land och spännande träd och växter. Vi är ett bra gäng och har kul ihop. Det blåser upp lite men inget som påverkar oss när vi paddlar runt öar och nära land för att kunna se och hitta intressanta växter och djurliv. På långt håll ser vi val och små båtar med fiskare som njuter av att fånga middag tillsammans, vi som paddlar är vinnare då vi inte på något vis stör djurlivet och vid Ketchikan Creek ser vi hur en knölval letar föda och hoppar upp nära hamnen.
Vi lägger till utanför "Creek Street" och ser hur hela inloppet fullständigt kokar av laxar som hoppar i vattnet. Helt galet, vi har aldrig sett något liknande. Vi tackar för en härlig kajakupplevelse och tur på sjön och tar oss upp på charmiga "Creek Street". Laxen är på väg upp för fallen lite högre upp och mitt i allt ligger en säl och myser. Det finns gott om mat så den njuter, käkar och visar upp sig för oss. Vilken dag.
Vi går bland trähus på pålar i en otroligt charmig del av staden. Förr var detta ett "Red light district" dit både laxar och män tog sig uppströms för att leka av sig, det var även känt för sina barer och insmugglad kanadensisk whiskey som förr smugglades in i husen via luckor under golvet dit roddbåtar tog sig med smuggelgods vid högvatten. Nu kan man njuta av atmosfären, totempålar, och göra vägval där pilarna visar till vänster att du kan köpa lite goda crepes eller till höger om du är typen som vill ha lite marijuana. Haha, valen är många. Platsen byggdes på pålar över vattnet då det var för tufft att spränga fortsätter upp mot skogen, forsen och tar oss ut från "Creek street" och fortsätter upptäcka stan. Vi glider in på "Bawden Street Brewing Co" där Peter tar en beerflight / provbricka med deras bästa öl. Vi har testat några mikrobryggerier i Kanada och Alaska, här var en av de bästa, inget snack. Bryggeri, försäljning öl, ingen mat, gamla kabeltrummor till bord och ett gäng som vet var de vill och kan brygga bra. Kul!. Vi fortsätter upptäcka Ketchikan, hamnen med sina fiskebåtar, så coolt ställe. Fiskfabrikerna med konservtillverkning är en av de största näringarna i här förutom turismen.
Vi vandrar ner i hamnkvarteren bland fiskebåtar och lokala företag, träffar på trevliga locals och njuter av atmosfären. Vi inser att vi faktiskt älskar Ketchikan mest av alla platser som vi besökt i Alaska och känner att här skulle vi vilja stanna och utforska mer, paddla mer men de får bli en annan gång.
Vi avslutar med att besöka "Happy Bear bar", ett ställe där de lokala hänger och spelar biljard, dricker öl och umgås. Vi bjuds på öl och bra snack. Det bästa är att vi också har bra utsikt över hamnen och ser att det är en lång kö till livbåtarna för att ta sig ut till fartyget. Det innebär att vi kan hänga och umgås ett bra tag innan vi behöver ta oss vidare tillbaka till båten för att starta resan tillbaka till Vancouver, Kanada.
När vi ankommer till Vancouver har vi ett dygn att utforska staden och försöka smälta alla intryck under den här helt fantastiska resan innan vi reser hem till Stockholm igen.
När vi är hemma så ska vi såklart börja planera för nästa resa till, ja det skulle ni allt vilja veta!
