Peter och Jane Silverhjärta passade på att ge sig ut en stilla kväll med våra kajaker. I en helt stilla och klar skärgård så gled vi runt nästan helt ensamma.
Pandemin hade slukat alla flyg och Finlandsbåtar och vi hade skärgården för oss själv.
Läs mer: Peter och Jane Silverhjärta glider runt in en tokvacker skärgård
Under sommaren var det helt omöjligt att se förbi det faktum att det pågick en pandemi i Sverige, och resten av världen. Att hänga på en ö var verkligen befriande.
Sommaren har passerat men pandemin är fortfarande inte över. Sommaren har på ett personligt plan varit ovanligt lugn och skön. Veckorna på landet har verkligen tillåtit oss att vila på ett annat vis än det som är normalt. Ingen i familjen har varit sjuk och det är ju alltid något.
I det läge Sverige befinner sig i är det helt ofrånkomligen så att jag behöver pausa en aning och sammanfatta vart vi står.
Det råder en världsomfattande pandemi med ett virus som skapar lungsjukdom hos de som drabbas. Det skulle ju inte behöva vara så allvarligt om det inte vore för att viruset är enormt smittsamt.
Vi har ju skaffat ett tillhåll i Stockholms skärgård, inte för nära city men samtidigt inte för avlägset. Ja man kan använda sig av Storstockholms lokaltrafik när man åker till landet, något som underlättar ordentligt både för oss och ungdomarna. De kan komma och åka precis som de känner för.